Det var i oktober 2011 som Naturvårdsverket tog beslut om att den så kallade Kynnavargen, som då uppehöll sig i Småland. Vargen skulle avlivas efter att den hade rivit en stor mängd får.
Naturskyddsföreningen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm och begärde att beslutet skulle upphävas.
Ärendet vände i högsta instans
Förvaltningsrätten avvisade begäran med motiveringen att Naturskyddsföreningen inte hade rätt att överklaga Naturvårdsverkets beslut.
Föreningen överklagade till Kammarrätten i Stockholm, som dock inte meddelade prövningstillstånd.
Naturskyddsföreningen gick då vidare till Högsta förvaltningsdomstolen som meddelade prövningstillstånd. Därmed gick ärendet tillbaka till Kammarrätten, som nu kommit fram till att Naturskyddsföreningen borde haft talerätt.
Enligt Åhuskonvetionen
Kammarrätten skriver att enligt Åhuskonventionen har ”allmänheten, däribland icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd” rätt att få ett ärende prövat i domstol.
Vidare skriver Kammarrätten:
”Ett beslut om jakt på en genetisk värdefull varg, särskilt när vargpopulationen inte uppnått målet om en gynnsam bevarandestatus, har enligt kammarrätten betydelse för naturvården och får anses medföra en sådan betydande påverkan på miljön som avses i Århuskonventionen.”
Prövar inte om avlivningen var fel
Kammarätten menar att Naturskyddsföreningen hade talerätt. Därmed gjorde Förvaltningsdomstolen i Stockholm fel som avvisade överklagan om skyddsjakt.
Eftersom vargen redan avlivats tar Kammarrätten inte upp frågan om Naturvårdsverkets beslut var rätt eller fel.