Sverigekartan blir allt rödare av loobservationer. Samtidigt säger inventeringsresultaten att lostammen minskat med nästa en tredjedel. Något är fel...
Sverigekartan blir allt rödare av loobservationer. Samtidigt säger inventeringsresultaten att lostammen minskat med nästa en tredjedel. Något är fel...

Stora brister i lodjursinventeringen

Enligt vinterns inventeringar har lostammen minskat med nära en tredjedel. Men rovdjursforskaren Olof Liberg och Viltskadecenters chef, Inga Äng­steg, konstaterar att den slutsatsen är felaktig. Inget tyder på en kraftig minskning av antalet lodjur.

Inga Ängsteg påpekar att sammanställningen, som häromdagen offentliggjordes av Viltskadecenter, inte är ett fullgott nationellt inventeringsresultat.
– Det är enbart en sammanställning av vad länsstyrelserna och rovdjursansvariga i landet rapporterat i den nationella databasen. Vi vet att det finns flera säkra lodjursföryngringar som tyvärr inte är redovisade trots att inventeringspersonalen gjort ett bra jobb i fält, säger Inga Ängsteg, som är bekymrad över den rådande inventeringsorganisationen, där ansvaret i dag är utspritt på länsstyrelserna i hela landet.

Sensationell minskning
Enligt Viltskadecenters sammanställning har antalet lodjursföryngringar i landet minskat från cirka 290 vintern 2008/09 till 206 förra vintern. Det är en minskning med drygt 29 procent, vilket – om den vore riktig – vore en sensationell minskning.
Men inget tyder alltså på att det är så.
– Man måste ta det för vad det är; en sammanställning av mer eller mindre tillförlitliga inventeringsrapporter, säger Inga Ängsteg.
• Men den här rapporten kommer att användas i debatten det närmaste året och den blir citerad som fakta i landets tidningar?
– Jo självklart. Men Naturvårdsverket känner till det här problemet. Det är också därför vi har framfört och diskuterat med verket att inventeringsverksamheten bör samordnas tydligare än vad som sker i dag. Dagens situationen, med över 20 länsstyrelser och rovdjursansvariga över hela landet, är helt enkelt svårhanterlig.

Kass inventeringsmetod
Även rovdjursforskaren Olof Liberg är mycket kritisk till den rådande inventeringsorganisationen, som han anser inte fungerar.
– Man använder sig av en inventeringsmetod som ibland kallas snooking. Och den metoden är fullständigt kass vid täta populationer, vilket vi också framfört till ansvariga vid ett flertal tillfällen, säger han.
– Man kan enkelt beskriva den som att man vet vad man hittar, men inte vad man missar. Och det är uppenbart att man missar mycket.

Metodfel
Liberg är mycket tydlig om Viltskadecenters nya sammanställning:
– Det är inget inventeringsresultat. Så snabba förändringar sker inte. Är det något som sammanställningen visar så är det ett metodfel.
När det gäller den faktiska lodjurssituationen i landet bedömer Liberg att läget är stabilt.

Allt fler lodjur i söder
Stammen kan ha förändrats något i de norra rovdjursförvaltningsområdet (där tilldelningarna ökades ordentligt vid jakten i vintras). Lodjuren fortsätter att minska sakta i mellersta området, samt öka i södra området.
Den bilden bekräftas – även om siffrorna alltså är fel – av Viltskadecenters sammanställning:
Lodjur finns numer över hela Sverige utom på Gotland och Öland, samt större delen av Skåne, som har sina lodjur nära den norra länsgränsen.

Minskning i flera rovdjurslän
De fyra norrlandslänen hyser större delen av lodjursstammen, men det finns också en koncentration av lodjur i ett bälte från Uppsala län, vidare sydväst genom Västmanland, Örebro län och Västra Götaland.
I området däremellan (Gävleborg, Dalarna och Värmland) är det däremot glesare mellan lodjuren.
Tryck här för att se hela rapporten från Viltskadecenter.