Jessica Backeryd har granskat de 152 verifierade vargattackerna som skett mot hund mellan 1995 och 2005 och intervjuat 141 av ägarna till de attackerade hundarna.
Målet med examensarbetet var att få fram en detaljerad sammanfattning av vargattacker i Skandinavien. Syftena var att få fram vad hundars ålder, kön och ras har för inverkan på risken att bli attackerad. En viktig politisk fråga var vad den värsta tänkbara effekten skulle bli på vargstammen om man gör det lagligt att skjuta varg när den attackerar hundar och hur många hundar som årligen skulle kunna räddas om man fick skjuta vargen innan den attackerat.
Stövare löper störst risk
Examensarbetet har visat att stövare löper störst risk att attackeras av varg. Rasen stod för 39 procent av alla fall. Därefter kom drever, 16 procent, och norsk älghund, 10,5 procent.
År 2005 attackerades totalt 37 hundar, varav 30 i Sverige och resten i Norge. 26 av dem dödades. Resten klarade sig med enbart skador.
I undersökningen har Jessica Backeryd också tagit fram fakta om hur skadorna såg ut på de attackerade hundarna. Överlag var hundarna mest skadade i rygg och lår. De hundar som dödats hade oftare skador över nacken.
72 procent av de dödade hundarna var helt eller delvis uppätna. Hundar i storlek upp till elva kilo blev oftare ätna av, än lämnade intakta.
Hundens kön tycks inte ha någon inverkan på risken att bli attackerad. Åldern tycks dock spela in. Hundar äldre än sju år verkar löpa en större risk att attackeras än hundar som är sex år eller yngre.
Hundgårdshundar klarar sig oftare
Undersökningen visar också att hundar som bor inomhus hos sina ägare löper större risk än hundar som bor i hundgård.
I 43 fall säger sig ägaren, eller andra som hade sällskap med ägaren, ha sett varg före, under eller efter attacken på mellan fem och 200 meter. Över hälften av dem såg vargen direkt efter attacken, när vargen stod över hunden eller precis var på väg bort.
Vid ett av tillfällena såg man fyra vargar, vid fem tillfällen två och de övriga en ensam varg.
I genomsnitt åtta procent av fallen säger sig personerna ha kunnat skjuta vargen i anslutning till attacken. Det innebär att motsvarande i snitt tre procent av vargstammen kunde skjutits vid attackerna.
Slutsatsen av detta är att när lagstiftningen tillåter att hundföraren skjuter varg i samband med en attack kan maximalt tre procent av vargstammen dödas årligen. Dessutom skulle i snitt en hund om året kunna räddas från att skadas svårt eller dödas.