Tre veterinärer tyckte att Johan Rydberg skulle kastrera blandrashunden Dizel. Det gjorde han, men då vägrade försäkringsbolaget betala för ingreppet.
Foto: Privat Tre veterinärer tyckte att Johan Rydberg skulle kastrera blandrashunden Dizel. Det gjorde han, men då vägrade försäkringsbolaget betala för ingreppet.

Sveland vill inte betalaför kastreringen av Dizel

Blandrashunden Dizel genomgick först så kallad kemisk kastrering. Problemen med blod i urinen och kraftigt förstorad prostata försvann. När problemen sedan återkom tyckte tre veterinärer och ägaren Johan Rydberg att riktig kastrering var det bästa.
Hunden kastrerades – men det ville inte försäkringsbolaget Sveland betala för.

Johan Ryberg, Västerås, använder Dizel för bland annat eftersök på vildsvin. Han är en blandning mellan munsterländer och jämthund och fungerar mycket bra som jakthund. Men Dizel blev sjuk.
− Det började med att han inte kunde hålla sig hela nätterna. Jag var tvungen att springa ute med honom flera gånger per natt och det var blod i urinen, berättar Johan Rydberg.
På Strömsholms djursjukhus konstaterade veterinärerna att hunden hade kraftigt förstorad prostata.

Vill utesluta infektion
− Det hänger samman med problem i hormonflödena. Detta kan hållas nere med kastrering. Men man brukar i det läget inte göra en riktigt kastrering, eftersom vi först måste ha koll på om det rör sig om en inflammation, eller om det är bakterier med i bilden, berättar Dizels veterinär, Ann-Louise Backman.
Hon vill alltså inte kastera en hund som har infektion.
Istället sattes så kallad kemisk kastering in två gånger efter varandra. Det är kemiska stavar som hunden får injicerade under huden i nacken. Dizel svarade bra på behandlingarna och prostatan minskade i storlek och blodet i urinen försvann. De kemiska kastreringsstavarna hjälper dock bara under begränsad tid.

Tre veterinärer
Problemen med blod i urinen återkom. Johan Rydberg pratade med tre olika veterinärer, som alla tyckte att riktigt kastrering var det enda rätta då.
− Jag ville egentligen inte kastrera hunden, eftersom en del säger att det kan ta bort jaktlusten. Men när tre veterinärer sa samma sak, så gick jag på den linjen, säger Johan Rydberg.
Ann-Louise Backman:
− I det läget stod vi inför att fortsätta med stavarna, som bara hjälper en begränsad tid, eller att göra en riktig kastering. Vi tyckte att riktig kastrering var det bästa alternativet, säger Ann-Louise Backman.

Blev frisk
Kastreringen gjordes och Dizel blev frisk. Och det är inga fel på jaktlusten. Då kom nästa smäll för Johan Rydberg – försäkringsbolaget Sveland ville inte betala för kastreringen. Den kostade 3 700 kronor.
− Jag har förstått att Sveland anser att hunden hade så liten prostata vid kastreringstillfället, att den bedömdes som frisk. Det var väl inte så förvånande – vi hade ju satt in kemisk kastrering. Men han stod under behandling och problemen började komma tillbaka, säger Ann-Louise Backman.

Sjuk av byråkrati
Hon tycker att det vore mycket oetiskt att låta hunden bli sjuk igen, bara för pappersbyråkratins skull.
− Med kemiska stavar kunde den fungera en tid, men utan dem skulle den ha blivit sjuk igen. Det är ett allvarligt sjukdomstillstånd som också är smärtsamt för hunden, säger Ann-Louise Backman.
Hon ringde till Sveland ett antal gånger för att tala om fallet med försäkringsbolagets veterinär. Men det var bara skaderegleraren som Ann-Louice Backman fick kontakt med.
Anders Nilsson är produktchef vid Sveland och han framhåller att det uppstår den här typen av situationer i ungefär fem procent av samtliga ärenden som Sveland handlägger.

Mer dokumentation
− I 95 procent av fallen sker en så kallad direktreglering och då betalas pengarna ut direkt. Men i det här fallet behöver vi mer dokumentation – och det måste hundägaren skicka in. Problemet var att det stod ”normalkastration” i journalen. Och då handlar det ju inte om sjukdom, säger Anders Nilsson.
Ann-Louise Backman framhåller att själva kastreringen, och journalföringen, gjordes av en annan veterinär. Uttrycket ”normalkastration” skulle naturligtvis inte ha används.

Hela journalen
Johan Rydberg ställer sig frågande till varför dokumentationen i ärendet inte räcker.
− Sveland har ju fått hela journalen – vad kan jag berätta som inte veterinärerna redan har berättat, säger Johan Rydberg.
Han gick på vad veterinärerna ansåg var bäst – hunden skulle kastreras. Med facit i hand förstår han att en hundägare egentligen måste kolla varenda ingrepp med försäkringsbolaget, annars finns risken att hundägaren själv måste stå för räkningen i slutändan.

Rättvis bedömning
Anders Nilsson på Sveland håller med, om än motvilligt.
− Ja, om man ska dra det hela till sin spets, så är det så. Men vi kan med våra regler inte betala för ingrepp där det ser ut som om hunden varit frisk när ingreppet gjorts. Det handlar om att vi måste få en så rättvis bedömning som möjligt av alla ärenden – för att försäkringspremierna inte ska bli dyrare, säger Anders Nilsson.
Johan Rydberg har nu klart för sig att han måste skicka ytterligare dokumentation till Sveland. Jakt & Jägare återkommer i ärendet och berättar hur historien slutade.