Det var bevarandesidan som först drog igång en internationella kampanj för att stoppa den svenska vargjakten.
– Det lyftes fram som någonting viktigt i SVT, att människor till exempel i Fidji protesterade mot vargjakten. Eftersom EU också använder sig av webbomröstningar, exempelvis i sälfrågan, och verkar lägga vikt vid internationella kampanjer, kan vi inte låta motståndarsidan få härja fritt. Men personligen tycker jag att den här typen av kampanjer är tveksamma. Det blir ett väldigt konstigt sätt att värdera demokrati. Vad är en röst från Fidji värd jämfört med en röst från Orsa – ingenting i mina ögon, säger Jägareförbundets rovdjursexpert Gunnar Glöersen.
Bloggar på engelska
Via den europeiska sammanslutningen av nationella jägarorganisationer drivs nu en motkampanj. Människor uppmanas att skicka brev till EU:s miljökommissionärer för att rädda vargjakten. Det har gett internationellt genomslag också i medierna. På två och ett halvt dygn har fler än 3 000 personer som är för vargjakt skickat brev till EU. Journalister från olika europeiska länder ringer och intervjuar på både tyska och engelska.
Jägareförbundets tjänstemän har till och med börjat blogga på engelska och få svar på samma språk – av svenska debattörer.
– Visst är det absurt och saknar proportioner. Men om folk i världen nu googlar på wolfhunting, så är det väl bra om de kan få upp en sida där vi jägare får komma till tals med våra argument, säger Gunnar Glöersen.
Vad är det värt?
Samtidigt möts vargjakten av en inhemsk opinion. Rovdjursföreningen har samlat in närmare 29 000 namnunderskrifter där man protesterar mot licensjakten.
– Visst kan det verka imponerande. Men jag vet inte vad det är värt, att människor med en knapptryckning deltar i protesten. I Falun samlade vi år 2006 3 000 fysiska personer som demonstrerade för en bättre rovdjurspolitik. De manifestationer som bevarandesidan bjudit in till har inte varit i närheten av det, säger Gunnar Glöersen.