Länsstyrelsen har i sin studie jämfört hur älgförvaltningen har sett ut i jaktområden där det finns varg med områden utan förekomst av varg under perioden år 2000 till 2016.
Den första slutsatsen som länsstyrelsen drar är att i de norra delarna av Örebro län finns det flera vargrevir, vilket så klart påverkar antalet älgar som jägarna kan fälla. Medan älgarna i de södra länsdelarna har hård konkurrensen om födan i skogen och livsutrymmet, vilket i sin tur kan påverka tätheten av älg.
Den andra slutsatsen är att älgförvaltningsgrupperna i områden med ”hög förekomst” av varg är väldigt bra på att anpassa sina älgförvaltningsplaner.
Överraskande resultat
– Resultatet är överraskande då det står i kontrast med vad jägarna själva anser i den här frågan. De upplever istället en svårighet att sätta uppnåbara avskjutningsmål i områden med närvaro av varg. Men rapporten visar att det just är jägargrupper som har vargen inpå knuten som är de som är bäst på att nå de mål man satt upp för sin jakt, kommenterar Emma Kvastegård, handläggare på länsstyrelsen i Örebro.
Även om målen i vissa fall upplevs svåra att sätta tyder resultaten på att ansvariga jägare och markägare i områden med ”hög förekomst” av vargrevir kan bedöma älgtillgången väl på sina marker. Ett mindre jaktligt uttag av älg kan också ha betydelse för graden av måluppfyllnad, skriver länsstyrelsen på sin hemsida.