SVS konstaterar att huggormsgiftet är ett mycket potent gift och att det är en missuppfattning att huggormsbett sällan leder till allvarlig förgiftning. En orsak till missuppfattningen kan vara att huggormsbettet ofta sker utan att något gift blir injiceras, vilket naturligtvis är ofarligt.
Men om det injiceras gift ska faran inte underskattas, påpekar SVS. Studier visar att betten kan leda till betydande förgiftning, både hos människa och hund.
När en hund blivit huggormsbiten rekommenderar SVS hundägaren att låta hunden vila, för sakta ned giftspridningen, och omedelbart uppsöka veterinär. Försök inte själv att kyla, suga, bandagera eller göra något annat med såret.
Kortison lindrar, men hindrar inte förgiftning
SVS avråder från att rutinmässigt ge hunden kortison. Det kan minska symtomen och hundens rörlighet ökar, vilket inte är bra. Kortisonet hindrar inte förgiftningen. Däremot kan kortison övervägas när det är frågan om långa resvägar till närmaste veterinärpraktik, för att lindra lidandet.
Det finns en rad åtgärder som veterinären kan vidta mot förgiftning, vilket du kan läsa mer om på:
http://www.svf.se/SVS/Sm%C3%A5djurssektionen/Normer%20av%20medicinsk%20karakt%C3%A4r/Ormbett.aspx.
Ofta handlar den inledande behandlingen om att hålla hunden under noggrann uppsikt, speciellt om blodproven inte visar något anmärkningsvärt. Om hunden är symtomfri tolv timmar efter bettet så tyder det på att det inte skett någon betydande förgiftning. Inte ens antibiotika ska användas rutinmässigt, eftersom infektioner vid huggormsbett är ovanliga.
Sammanfattningsvis: Åk direkt till veterinär och håll hunden stilla.