Vildsvin har förirrat sig in i ett bostadsområde utanför Avesta. Då rycker kommunjägare Tom Hansen ut.
Foto: Mikael Moilanen Vildsvin har förirrat sig in i ett bostadsområde utanför Avesta. Då rycker kommunjägare Tom Hansen ut.

Uppdrag: Jaga mitt i stan

Larmet går – fyra vildsvin bökar runt i en villaträdgård och barnen klappar grisarna.
Då rycker Tom Hansen ut.
Som kommunjägare har han många annorlunda jaktuppdrag. Han tvingas också möta de värsta avarterna av jakthat.

En 22-revolver ligger på köksbordet och Tom Hansen har aktiva hörselskydd som sitter uppdragna på skulten.

Han brer ett tjockt lager trögflytande honung på en hel rundkaka knäckebröd och stoppar den osannolika smörgåsen i en påse med några tjockkorvar och lite hundfoder.

Bisarr picknickmacka? Nej, bete för nattens jakt.

Uppdraget är att fånga och avliva grävlingar som härjar i villaträdgårdarna i Bengtsbo utanför Avesta.

– Jag fick uppdrag som kommunjägare några år efter att jag tagit jägarexamen, i mitten av 1980-talet.

– Man var naturligtvis sugen på alla former av jakt och därför ringde jag kommunen och frågade om jag fick skjuta skadefåglar på soptippen, berättar Tom Hansen.

Lite senare ringde miljö- och hälsoskyddschefen i Avesta och gav Tom uppdraget som kommunjägare.

Sedan dess har det blivit många spektakulära uppdrag. Som när räddningstjänsten ringde om en grävling som uppehöll sig i kraftverket i Avestaforsen.

Grävlingen simmade runt framför turbinerna och vilade stundtals på en stege som satt fastgjuten i väggen.

– Vi försökte närma oss grävlingen men den fräste och högg efter oss. Det var ingen idé att närma sig den, berättar räddningschefen i Avesta, Mats Jansson. Till saken hör att Toms hustrunna väntade ett av parets barn och var i allra högsta grad mogen för förlossning.

– Vattnet hade gått och vi var på väg till BB när brandkåren ringde. Jag stod och höll mig i köksbordet och ropade åt Tom: Nu får du skynda dig med den grävlingen, berättar Anna och skrattar.

Tom åkte till kraftverket och klättrade ned några pinnhål på stegen. Därifrån kom han åt att skjuta rakt ned på den vilsekomna grävlingen.

Stor uppståndelse var det också när ett 30-tal förvildade katter skulle avlivas mitt inne i centrala Avesta. De hade bosatt sig i grunderna i fristående hus och ynglat av sig ohejdat. Det blev en insändarstorm utan dess like i lokala Avesta Tidning. Företrädare för Kattens vänner och liknande organisationer utgjöt sitt hat över grymme Tom Hansen. Själv försökte Tom freda sig med argument som att han bara gjorde ett jobb – och att katterna, enligt miljönämnden, var en sanitär olägenhet. Det gick så långt att han mordhotades av en man som tidigare gjort sig skyldig till grova våldsbrott.

Vi lastar in några grävlingsfällor i bilen och ger oss ut för nattens jakt. Första anhalten är hos Greta och Rune Westman på Älvbrovägen, där en grävling bosatt sig under uthuset.

– Han brukar springa runt i trädgården på kvällarna och nätterna, berättar Greta när hon och Rune visar Tom grävlingens in- och utgång vid uthuset.

Tom laddar fällan med korv, den annorlunda knäckebrödsmackan, lite hundfoder och korvarna som blev över vid middagen. Tre grannbarn tittar storögt på.

– Skulle katten gå in, så är det bara att gillra om fällen. Så här, visar Tom.

– Om det fastnar en grävling i fällan ringer ni mig direkt. Låt grävlingen sitta ifred i fällan, så att den inte blir stressad, förmanar han.

Förre hockeyproffset Tommy Westlund har flyttat tillbaka till Avesta och har hus i Bengtsbo, vidunderligt vackert på Dalälvens strand och bara en liten bit från Greta och Rune Westman.

Också Tommy Westlund och grannen Conny Lantz har problem med grävlingar i trädgården.

Ytterligare en fälla betas och Lantz och Westlund får veta hur de ska bete sig om bytet skulle gå i fällan.

Nu är det bara att vänta.

– Det är inte alls säkert att det går in någon grävling i fällorna. De är försiktiga som sjutton när de känner att det luktar människa, säger Tom.

I bilen berättar han om fågeljakten som han tvingades genomföra under en konstutställning.

Det var under Avesta Art som arrangeras varje sommar i den gamla hyttan på före detta järnverksområdet. Fåglar tog sig in i byggnaden och bajsade på konstverken. Ett typiskt uppdrag för Tom Hansen.

– Jag åkte dit för att kolla och då satt fåglarna så att jag kom åt dem med 22:an. Det var folk i lokalen och jag och kulturchefen resonerade om vi skulle utrymma lokalen.

– Men det fanns ingen risk för rikoschetter, så jag sköt mitt under konstutställningen, berättar Tom.

Han avlossar aldrig skott utan polisens tillstånd. Så var det under konstutställningen, så var det när fyra ”vildsvin” plötsligt dök upp i Avesta.

Många jägare var glada över det nya viltet men svinen var varken speciellt vilda eller benägna att stanna i skogen.

Istället traskade de rakt in mot Avesta centrum. I Högbo hittade de en perfekt gräsmatta att böka upp.

Det såg ut som om någon gått loss med en rejäl jordfräs på den vårgröna gräsmattan.

Barnen i kvarteret var mycket glada och kom till och med åt att klappa grisarna.

Polisen var på plats och beordrade Tom att åka hem och hämta 9,3×62:an.

Det var fullt med folk som beskådade dramat på första parkett. Där fanns också pressfotografer och filmare.

– Det blev fyra skott på 10-15 meters avstånd. Tjopp, de trillade direkt – och förevigades på film som sedan visades i Gävle-Dala. Snacka om uppståndelse, säger Tom.

Köttet skulle destrueras på soptippen.

Men natten efter skjutningen var det någon som stal alla grisarna som placerats på en släpkärra vid sopstationen. Det var alltså någon person med lite rymligt samvete som fick ordentligt med vildsvinskött i frysen hemma.

Tidningen Metro skrev en notis om svinjakten i villakvarteret i Avesta. Det ledde till ytterligare ett mordhot mot Tom Hansen. En stockholmskvinna tyckte att Tom borde gå samma öde till möte som grisarna – han skulle skjutas.

– Som jägare tyckte jag inte att det var kul att skjuta grisarna. Men vad skulle jag göra – de knallade ju runt mitt inne i samhället, säger Tom.

Efter två nätter ringer Greta och Rune Westman från Bengtsbo. En grävling har fastnat i fällan. Det är troligtvis en fjolårsunge som inte kunnat hålla sig utan traskat rakt in till honungsmackan, hundfodret och korvarna.

Tom avlivar den med sin 22-revolver och ännu ett uppdrag är utfört. Annars har uppdragen blivit färre i Avesta kommun.

Till skillnad från många andra kommuner betalar inte Avesta för skyddsjakten hos ortsborna längre. Den som måste ha hjälp av Tom Hansen tvingas själv betala 300 kronor i timmen.

– Uppdragen har blivit färre, men visst ringer det någon då och då, säger kommunjägare Tom Hansen.