– Glädjen att jaga med hund är helt borta, säger jaktledaren Herman Woxlin från Lobonäs. Han jagar söder om Blommaberg.
– Vi betalar 32 000 kronor per år till Sveaskog och kan bara skjuta en älg av tilldelade sex vuxna älgar och sex kalvar. Värdet på älgen täcker bara arrendet för slaktboden och el, kommenterar Herman Woxlin.
– Vi är tolv jägare som jagar älg plus två småviltjägare i jaktlaget, tillägger han.
Efter förhandlingar med Sveaskog har jaktlaget beslutat att inte förnya jaktarrendet.
– Även ett jaktlag som jagar nordväst om Blommaberg har sagt upp sitt arrende hos Bergvik skog, förklarar Herman Woxlin.
Kunde skjuta en kalv
Jaktlaget hade en tilldelning på fyra vuxna älgar men kunde bara skjuta en kalv. Den största orsaken att detta jaktlag slutade är vargarna. Jaktlaget har både Voxna- och Tenskogs-reviret på sitt jaktområde.
– Att gå och vara orolig när hunden har släppts och nästan få ont i magen och hoppas att hunden inte blir vargmat är ingen glädje. Att till råge på allt betala dyrt och bara få några få kilo älgkött är det inte värt, tycker Herman Woxlin.
Leif Ragnarsson, ansvarig för bland annat jaktarrenden hos Sveaskog, är bekymrad.
– Vi inom Sveaskog ser varg som ett stort problem. Vi vill ha både rovdjur och varg. En lösning är att det blir någon form av jakt på varg i områden där det finns en för tät vargstam, säger Leif Ragnarsson.
”Inte många kronor per hektar”
– Vi försöker lösa arrendekostnaderna med att jaktlagen betalar en grundavgift beroende på bland annat arealen och sedan för de älgar som skjuts. Arrendepriset per hektar ligger inte på många kronor per hektar i området runt Lobonäs och Blommaberg, kommenterar Leif Ragnarsson.
Jaktlaget vid Blommaberg hade tillgång till 5 000 hektar och priset inklusive fällda älgar låg runt sju kronor per hektar.
– Att jaktlag lägger av efter att ha jagat i många år är beklagligt, säger Sveaskogs Leif Ragnarsson.
– Tyvärr är problemet med en minskande älgstam inte lätt att påverka när det är varg och björn som till stor del styr älgstammen i vissa områden. Det här är främst ett problem för politiker och myndigheter att lösa, tillägger Leif Ragnarsson.