Sent i måndags kväll var Isabella Andersson i Hässleholm ute och rastade två hundar tillsammans med sin bror och hans flickvän. De gick bland annat förbi hjorthägnet på Garnisonen.
Plötsligt hittade de blod och inälvor efter hjortar, sedan såg de att två vargliknande djur sprang därifrån.
– Jag är helt säker på att det inte var hundar. De var för stora och hade yviga svansar på ett sätt som ingen hund har. Jag såg dem aldrig i ansiktet innan de bägge sprang uppför slänten och fösvann in i skogen mot staketet som omger hela hägnet, säger Isabella Andersson till NorraSkåne.se.
Polisen larmades och de kom och märkte upp platsen för fynden.
Besiktningsman tittade på fynden
Under tisdagen var länsstyrelsens besiktningsman Krister Henriksson på plats för att undersöka fynden.
– Jag har inte kunnat säkra några vargspår utan bara spår efter hund. Men observationen kan inte avfärdas, säger han till NorraSkåne.se.
Krister Henriksson berättar att blodet och inälvorna kan komma ifrån när jägare slaktade tre hjortar i hägnet på fredagen. Enligt länsstyrelsen ska tio hjortar skjutas årligen i hägnet, och under fredagen var jägare ute för att jaga rätt på en hjort som hade skadat benet.
– Så jag tror att det är den hjorten som setts av de tre personerna i måndags kväll. Däremot oroar det mig att de sett fler halta djur. Så det måste vi kolla upp ordentligt. Jakten kommer att fortsätta i hägnet, säger Krister Henriksson till NorraSkåne.se.
Ungvargar eller revir på gång?
Om det är vargar eller hundar som Isabella Andersson och hennes sällskap såg i måndags vågar han inte uttala sig om. Han menar att det är ovanligt att se två vargar på en gång.
– Ja, och i så fall ser jag bara två alternativ. Antingen är det två ungvargar som kommit lite vilse från sitt ursprungliga revir eller också är det en hona och en hane som är i färd med att bilda ett nytt revir här i Hässleholm. Vargar bildar revir så här års strax innan löpperioden. Så det är inte helt omöjligt, men jag hittar inget som säkert stöder detta, säger han till NorraSkåne.se.
Han tycker ändå att det var helt rätt att Isabella Andersson ringde och berättade om det hon såg.
– Vi behöver varje rapport för att bli säkrare och säkrare på hur vargen utvecklas i våra trakter, avslutar Krister Henriksson i NorraSkåne.se.