På morgonen den 18 maj gick Kjell Bergqvist ut för att smygjaga bock vid Finntorps jaktlags mark i Älvkarleby. När han klättrat upp i jakttornet upptäckte han en älgko på cirka 60-70 meters håll. Hon hade uppmärksammat honom och gick sakta över hygget in i en plantering med ungskog. Vid ungskogens början var det en höjd och Kjell kunde se att kon hade en nyfödd kalv i följe.
– Ett tag efter att kon försvunnit i skogen hördes ett lockläte. Det visade sig att kon haft ytterligare en kalv som lämnats kvar på hygget. Kalven vände tillbaka mot hygget och fortsatte att locka på kon. Jag tänkte att hon kommer nog tillbaka lite senare för att hämta kalven, berättar Kjell.
Fick se en hund
Han satt kvar i tornet och grämde sig lite över att hans intrång hade splittrat älgfamiljen för en stund. Snart fick han se en jämthund skymta förbi i ett dike på hygget.
”Hunden” steg upp på ett stenparti ungefär 80 meter från tornet, där älgkom en stund tidigare passerat.
– Jag såg då att den var ovanligt stor och kraftfull och att det var varg som var den rätta benämningen, säger Kjell.
Vargen stod och spejade ut över hygget för att sedan gå tillbaka ner i diket och in i ungskogen i en båge förbi älgkalven som fortfarande lockade på kon.
Kontaktade jaktledaren
Kalven lockade på kon i minst en halvtimme till utan att Kjell såg till kon, men han hörde att den fanns kvar på hygget. Han kontaktade då Per Stridh, som är jaktledare i Finntorps jaktlag.
– Jag visste att Per fanns i närområdet och motionerade sina hundar. Inom tre kvart kom han. Då hade kalvens lockrop på kon slutat. Även om jag inte sett att vargen tagit kavlen kunde vi befara det.
Kalven hittades död
Det visade sig att misstankana stämde. Kjell och Per hittade blod när de gick ut på hygget i den riktning där kalvens lockrop tidigare hörts.
– Vi lånade en jämthund av en i jaktlaget för eftersök. Vi hittade kalven ett par hundra meter från hygget. Kalven vägde 10-12 kilo och hade förmodligen bara levt några dagar innan vargen tog den, berättar Kjell.
– Vargen hade ätit på kalven. Mulen, öronen och höger baklår var bortrivna. Ingen råbock blev skjuten den morgonen, men en stark naturupplevelse blev det, avslutar Kjell Bergqvist.