Vargen är till sin natur skygg för människor. Men det finns tre riskfaktorer som kan få en varg att angripa människor. En riskfaktor är rabies, en sjukdom som i vissa stadier gör djuren oskygga och aggressiva. En annan riskfaktor är brist på bytesdjur. Rabies finns inte i Sverige, och bytesdjur finns det gott om i våra skogar.
Habituerade kan bli farliga
Den stora faran med vargen i Sverige är istället så kallad habituering. Det innebär att vargens naturliga rädsla för människan försvinner genom att vargen blir van vid människor. Det kan inträffa om vargar börjar vistas i närheten av bebyggelse. Det sämsta scenariot är att vargarna börjar äta ur soptunnor, och kanske till och med blir matade. På så sätt lär de sig att associera människan med mat.
I nationalparker i USA har det hänt att vargarna blivit så vana vid att bli matade att de gått till angrepp när de inte fått något.
I Sverige vistas vargarna mest i områden långt från bebyggelse. Men det händer att enstaka, oskygga vargar uppehåller sig i närheten av människor.
Vargforskaren Olof Liberg har en möjlig förklaring till Örebro-vargarnas oskygga beteende. I början av augusti hittades en död vargtik i reviret (Hasselforsreviret) I väntan på DNA-analyser bedöms vargen vara alfatiken.
När en eller båda föräldrarna försvinner i ett vargrevir händer det att de övriga vargarna börjar uppträda oskyggt under en period. Det är då förmodligen valparna som blivit lite vilsna. Detta skulle kunna förklara de täta vargobservationerna nära bebyggelse i Hasselforsreviret, enligt Olof Liberg.
Närgångna vargar normalt
En vanlig missuppfattning är att vargar som söker sig till bebyggelse är onormala. De är inte mer onormala och beter sig inte konstigare än älgar som äter äpplen i villaträdgårdar, eller rävar och grävlingar som vistas under bebodda hus. Oskygga individer förekommer hos de flesta djurarter, särskilt bland unga djur – och framför allt i de djurstammar som inte jagas av människan.
Håkan Sand anser att skyddsjakt på speciellt oskygga och närgångna vargar bör tillåtas i högre omfattning.
– Jakt på de individer som uppvisar ovanligt närgångna beteenden är det i särklass mest effektiva sättet att motverka habituering, kommenterar han.
Håkan Sand tror också att en mer generös skyddsjakt kan leda till positiva bieffekter. Acceptansen för vargen kan förväntas öka, vilket i sin tur på sikt kan leda till minskad illegal jakt.
Den illegala jakten begränsar möjligheten för laglig skyddsjakt på varg. Den skandinaviska vargstammen på 130-150 vargar anses vara för liten för att klara mer frikostig skyddsjakt. Vargstammen har potential att växa snabbt. Men tillväxten och ett eventuellt införande av laglig vargjakt fördröjs på grund av att cirka 20-30 vargar varje år tjuvskjuts i Sverige. En större vargstam skulle öka möjligheterna till skyddsjakt på närgångna vargar, något som kan bli vanligare i framtiden.
– Idag är risken för vargangrepp faktiskt mycket liten, ja nästan
obefintlig, avslutar Håkan Sand.