Det var den 19 januari som Jörgen Nordh och kompisen Leif Larsson intog varsitt pass i Rabo. Det var en gnistrande vinterkväll, alldeles molnfri och därför lyste fullmånen starkt.
Svinkallt
– Det var vid sjutiden på kvällen och verkligen svinkallt, minus 25 grader, men vi hade bra med kläder på oss. Redan efter en kvart sköt Leif på en årsgris. Vi pratade via radio och bestämde att det skulle få gå en timme innan jag gick dit med hunden, berättar Jörgen Nordh.
Nästan omedelbart efter radiokonversationen kom det plötsligt ut en galt på cirka 80 meters avstånd från Jörgen. Han fick fullträff med sin 9,3X62:a och vildsvinet föll på platsen.
Jaktmässig kanonkväll
– Den var inte alls så stor i kroppen, 120 kilo. Men jag såg direkt att betarna var stora, berättar Jörgen.
Det blev jaktmässigt en kanonkväll. Leif Larssons årsgris visade sig ligga död 40 meter från skottplatsen.
Den 9 juni mätte trofébedömaren Markko Kallio, Jägarnas Riksförbund, in betarna som en guldtrofé. Den genomsnittliga längden på underbetarna är 19,5 centimeter. De är båda 28 millimeter breda. Totalpoängen sattes till 121,7 – gränsen för guld går vid 120 poäng.
Kan inte minnas tidigare guld
Jakt & Jägares utsände har talat med två av Jägareförbundets trofébedömare i både Västmanland och Uppland och ingen av dem kan dra sig till minnes att det mätts in en guldtrofé tidigare i Västmanland.
– För omkring tio år sedan kom de första vildsvinen vandrande hit från Sörmland. Vi har haft en fast stam i sex-sju år. Vi har haft några medaljtroféer men inte något guld så vitt jag kan minnas. För att svara bergsäkert måste jag dock kolla i våra arkiv, säger jaktvårdskonsulent Lars Björk.
Skulle ha känt till
– Hade det konstaterats en guldtrofé i Västmanland hade jag definitivt känt till det, säger Stefan Holm i Uppland.
Att just Jörgen Nordh skulle få skjuta ett guldvildsvin var det inte så höga odds på. Han är extremt jaktintresserad och jagar så fort han kommer åt. Han är ofta rätt man på rätt plats.