Åke Siikavaara har skickat en skriftlig anmälan till överåklagare Sven-Erik Alhem.
”Anmäler härmed länsstyrelsen i Gävleborg och rovdjurshandläggaren Annica Forsberg för djurplågeri, då man vägrar avliva tre vargar som iakttagits med skabb. Det är inte enbart dessa vargars smärta utan smittorisken som är uppenbar”, skriver han.
Flera andra personer har nyligen rapporterat om att de sett tre mindre vargar med kal svans och själva dragit slutsatsen att de drabbats av skabb.
Enligt Olof Liberg, vargforskare på Grimsö forskningsstation, finns det ingen anledning att skjuta vargar så fort de fått skabb.
”Skabb på varg kan läka ut”
– Det finns fall där skabbangrepp på varg läkt ut. Jag håller med länsstyrelsen. I det här läget kan det vara klokt att vila på hanen och se hur det utvecklar sig. Har de bara en kal svans, så är de förmodligen inte särskilt utsatta, säger Olof Liberg.
Liberg menar att det vore bra att spåra vargarna, för att se om de rullat sig i snön och kliat sig. I bästa fall kanske man kan hitta skabbdjur i vargarnas spår.
– Vi har haft skabb i Hasselforsreviret tidigare. Där fick man avliva varg som blivit alltför sjuk. Men många klarade sig också och blev friska. Vi har även sett att det utvecklats antikroppar mot skabb hos en del vargar, berättar Olof Liberg.
Liten risk för smittspridning
– Nu måste man följa upp hur vargarna mår och om skabben utvecklas. Man ska förstås inte skjuta friska vargar, men blir de helt kala och uppenbart jättesjuka bör de avlivas, tillägger Olof Liberg.
Att de skabbangripna vargarna skulle utgöra en ökad smittorisk i skogarna, är något vargforskaren inte riktigt håller med om.
– Nej, det är ingen större fara att de smittar andra djur. Det är i huvudsak räven som står för smittospridningen. Vargarna riskerar mest att smitta inom familjen, kommenterar Olof Liberg.