”Jaktlusten har kommit av sig”

Sitter och summerar årets jakt, en älg, fyra orrar, två tjädrar och en bäver. Inte så illa för att ha jagat i en viltöken. Jaktåret är inte slut än men jaktlusten har liksom kommit av sig! Varför då, kan man fråga sig? Jag har länge haft vargen som granne men i år har jag blivit helt omringad av vargreviren. Ockelboreviret i öster, Amungenreviret i norr, Långsjöreviret i väst och så en förmodad nyetablering i söder. Nyetableringen är visserligen inte bekräftad ännu men det har på kort tid försvunnit två jakthundar i området strax söder om marken som jag jagar på.

Vi har vid något tillfälle haft påhälsning av varg tidigare men det har enligt spåren i snön rört sig om förbipasserande varg på väg rakt genom marken. Utvecklingen som nu sker har tagit udden av jaktglädjen totalt. Risken att få hunden tagen av varg är förmodligen liten, men bara det att risken finns gör att man inte vill riskera att sin jaktkamrat blir utsatt för en eventuell vargattack.

Jag sitter och funderar i ämnet medan jag tar en fikapaus i skogen tillsammans med hunden. Jag har bosatt mig på landet för att ha nära till naturen och jakten.

Jag står ut med dyrare matvaror i affären, jag står ut med dyra resor till jobbet och in till stan när man nu måste dit. Jag står ut med en dyrare boendekostnad för att kunna ägna min lediga tid i naturen och till jakt och fiske. Men om jag nu inte kan jaga längre, varför ska jag då utsätta mig för dessa extra kostnader? Jag kanske ska flytta in till stan istället där jag har nära till allt, affärer, sjukvård, nöjen och jag slipper dyra resor också.

Jag tänkte att om fler funderar som jag, vad händer då? Det är trots allt många jägare som bor på landsbygden för att kunna, som jag, ägna sig åt jakt.

Affären på landet som är beroende av en köptrogen kundkrets för att överleva tappar kunder och får lägga ner! Skolan där våra barn går tappar elevunderlag och får lägga ner! Den lokala bensinmacken som också är beroende av en köptrogen kundkrets kommer också att tappa kunder och får lägga ner!

Många småbyar som hittills hankat sig fram kommer att bli reducerade till enstaka hushåll. Småbyar som idag inte har många hushåll kanske blir spökbyar och försvinner helt.

Bonden som bedriver boskapsskötsel kan inte ha sina djur ute på grund av risken för rovdjursattacker och får lägga ner. Landskapet växer igen och bli ödemark. Landsbygden kommer att avfolkas och folket centraliseras allt mer och livskvaliteten för många landsortsbor försämras betydligt.

Vad mer kan denna utvecklig tänkas föra med sig? Ja, jag kan tänka mig att eftersom det inte är någon idé att skaffa sig en jakthund längre så kommer vissa raser jakthundar att reduceras till en mycket liten grupp individer och kanske en del försvinner helt på sikt.

Det långa och idoga avelsarbete som lagts ner för att få fram friska, dugliga hundar till olika ändamål spolieras! Och vad händer när vargen ökar i antal och maten i stort sett försvunnit? Vi har idag en älgstam i området som snart inte är värd namnet. Rådjuren är redan så få att de på många ställen är en raritet att få se något! Vad ska vargen äta då, för mat ska han ju ha på någott vis? Att de redan nu stryker omkring mitt inne i byarna är redan känt. En och annan katt och hund stryker med, ibland tar vargen får, kor och hästar har attackerats. Man undrar hur långt steget är till att de ska smaka på de där tvåbenta djuren som springer omkring. Om nu jägarna inte jagar längre och inte skaffar sig hundar för ändamålet, vem ska då utföra alla dessa eftersök på trafikskadat vilt i framtiden?

Idag finns intresserade jägare som ideellt ställer upp dygnet runt för att hitta och avliva trafikskadade djur, vem ska utföra deras jobb framöver?

Allt detta för att en liten klick gröna stadsmänniskor ska leka djurpark. Denna klick av blåsippskonsulenter kan inte se helheten i ett fungerande ekologiskt system. Man har bara rovdjuren för ögonen och då i synnerhet vargen. Jägarna har fått ta emot mycket skit från blåsippskonsulenterna som gärna drar alla jägare över samma kam. Visst gör jägaren fel ibland av olika anledningar men vi är inte mer än människor av vilka få är ofelbara.

Vi anses vara mordiska rovdjurshatare som inget hellre gör än skjuter fridlysta djur. Nu får förmodligen jag den stämpeln på mig också efter dessa rader. Men jägarna skulle faktiskt kunna jämföras med bonden! Bönder är ju populära nu för tiden! Bonden tar hand om och vårdar sina djur och ser till att de har mat, vatten och skydd. När tiden så är mogen skördar bonden av överskottet. Detta gör jägaren också men då heter det viltvård, inte jordbruk! Den enda skillnaden mellan bonden och jägaren är att ”jägarens djur” lever i frihet! Jägarna förvaltar faktiskt den svenska viltstammen helt gratis! Jägarna gör ett otroligt bra och krävande jobb åt samhället och vad får vi för det?

Oj, nu tog kaffet slut, nåja. Kom Zazza, så går vi ner till bilen och åker hem!