En dom i länsrätten i Norrbotten visar på problem med att bedriva gemensamhetsjakt på björn i ett viltvårdsområde.
Domen visar att vi som jagar björn inom ett viltvårdsområde gemensamt skulle kunna fällas för jaktbrott då sådan jakt endast tillhör markägaren.
I en artikel i Svensk Jakt Nyheters augustinummer tolkas domen av Jägareförbundets Håkan Weberyd, som då var förbundsjurist.
Han säger att vi trots domen kan gå samman och jaga björn under exempelvis älgjakten. Vidare menar Håkan Weberyd att det är möjligt för oss att ändra i stadgarna, så att jakten endast får bedrivas som gemensamhetsjakt. Stadgarna ska även kunna ändras så att föreningen kan besluta om båda formerna av björnjakt.
Vilken lagtolkning gäller?
Håkan Weberyd, som nu är Jägareförbundets generalsekreterare, tycker dessutom att man inte behöver ta någon större hänsyn till länsrättsdomens betydelse eftersom den inte har blivit prövad i högre instans.
Jag ställer mig frågande om det är Weberyds eller länsrättens tolkning av lagen som gäller i denna fråga.
Efter att ha läst Håkan Weberyds kommentarer, som i mina ögon verkar märkliga i flera avseenden, har jag frågat flera jurister om hur vi inom ett viltvårdsområde ska kunna jaga björn utan att riskera att bryta mot lagen och bli fällda för jaktbrott.
Enligt uppgifter jag fått är det enligt lagen om viltvårdsområden inte möjligt att bedriva generell björnjakt som områdesjakt.
Ändra i stadgarna
Vi kan heller inte frivilligt gå samman och jaga björn under älgjakten. Undantaget är enstaka speciella fall där det framgår i stadgarna, och föreningen har ett stämmobeslut där det klart framgår att föreningen har för avsikt att nyttja den rätt föreningen har enligt lagen att fatta beslut om jakt efter björn.
Förbundsjuristen säger: ”Vill en viltvårdsområdesförening gå ett steg till och ändra i stadgarna så att jakten endast får bedrivas som gemensamhetsjakt är det också möjligt.”
Svaret från annat håll är att enligt paragraf 24 i lagen om viltvårdsområden kan en förening under vissa omständigheter besluta om områdes- och gemensamhetsjakt. Men möjligheten för en förening är mycket begränsad eftersom jakt efter björn tillhör markägaren.
Enligt Håkan Weberyd kan stadgarna ändras så att föreningen kan besluta om båda formerna av björnjakt.
För att förhindra skador
Annan juridisk tolkning av lagstiftningen säger att det är den enskilde fastighetsägaren som äger rätt till björnjakten på sin fastighet. Därmed får föreningen endast i det fall det uppenbart behövs för att förhindra skador av det aktuella viltet bestämma att jakten ska bedrivas som områdes- och gemensamhetsjakt. Detta under förutsättning att det framgår av stadgarna att man har för avsikt att nyttja den rätt föreningen har enligt lagen att fatta beslut.
Dessa beslut får endast fattas vid enskilda tillfällen och får sålunda inte gälla generellt. Det innebär att det inte är möjligt att i stadgarna föreskriva att jakt efter något av det aktuella viltslagen alltid skall ske över hela området eller gemensamt.
Som alla läsare inser är det här mer komplicerat än vad man kan drömma om. Därför tycker jag det är mycket märkligt att Jägareförbundets Håkan Weberyd bara rycker på axlarna åt problemet.
Jag förväntar mig att Svenska Jägareförbundet genast tar tag i dessa problem, så vi inom viltvårdsområdesföreningarna till hösten 2007 kan jaga björn utan att riskera att bli anmälda och fällda för jaktbrott. Eftersom många berörs anser jag att problemet måste få högsta prioritet.
