Effekten av det här har ju istället blivit att allt fler inte vill ha någon varg alls och förtroendet för rovdjurspolitiken har sjunkit i botten helt och hållet och det känns som vi är på väg mot ett fullständigt haveri.
Vi har redan nu en ”överproduktion” av rovdjur här i länet vilket i sin tur omöjliggör en viltförvaltning värd namnet. Det gagnar definitivt inte något vilt på sikt – inte rovdjuren heller.
Vi har björnar som drar sig längre och längre söderut i länet. I norra länet finns endast en liten spillra kvar av rådjursstammen och lodjuren har tvingats söderut, vilket då medfört att vi har en kraftig ökning av lodjur i södra länet. Det är dessutom en mycket knapp tilldelning på licensjakten, som inte alls står i proportion till det antal lodjur som finns.
Vi har sju vargrevir. Några av reviren delar vi med andra län. Vi har en hel del vargar mellan reviren och vad det verkar några nya revir på gång.
Kan inte vara rimligt att vårt lilla län ska bära så många rovdjur, allt på bekostnad av annat vilt!
Vår svenska jaktkultur med ställande och drivande hundar måste bevaras och är dessutom ett måste för effektiv jakt.
Ska vi kunna uppfylla de krav som ställs på oss jägare från olika håll, till exempel när det gäller att hålla älgstammen på en acceptabel nivå för att minska skogsskador och få färre viltolyckor, måste vi kunna släppa våra hundar och jaga på ett effektivt sätt.
Dessutom är samarbetet med våra hundar, med injagning, träning, jakt, eftersök och avel, en mycket viktig och stor del av jakten för oss jägare.
Eftersök på trafikskadat vilt hotas som en följd av rovdjurspolitiken.
Alternativet är betydligt värre – djuret går en lång plågsam död till mötes.
Det är frustrerande att vi jägare, som lever för det här och lägger ner enormt mycket tid och engagemang på att vårda viltet, ändå blir totalt överkörda när det gäller förvaltningen av våra rovdjur.
Det är ju helt absurt att vi ska behöva ha en så tät vargstam, tämligen isolerad, just här i Mellansverige. Vargstammen styrs på alla möjliga konstlade vis med flyttning av vargar hit och dit, vilket kostar samhället enorma pengar. Det resulterar också i ett stort lidande för många av oss som bor på landsbygden.
Var tog löftet om regional rovdjursförvaltning vägen?
Vi är ju betrodda att förvalta älg med regional förvaltning, men rovdjuren ska förvaltas centralt. Det är en omöjlig uppgift för markägare och jägare att få ihop denna matematik.
Bevara livskvaliteten för oss som bor på landsbygden och låt oss få tillbaka en sund och vettig viltförvaltning.
Anki Bergqvist (Jägareförbundet)
Anki Pettersson (Jägarnas Riksförbund)