Redo för jakt på lo och övriga stora rovdjur. Endast i en mittzon i Sverige bör fasta rovdjursstammar tillåtas. Men även i den regionen ska rovdjuren jagas, föreslår Ingvar Törnström.
Foto: Mikael Moilanen Redo för jakt på lo och övriga stora rovdjur. Endast i en mittzon i Sverige bör fasta rovdjursstammar tillåtas. Men även i den regionen ska rovdjuren jagas, föreslår Ingvar Törnström.

”Tillåt endast en mittzon för rovdjur”

Dela in landet i tre zoner, där endast den mellersta ges utrymme för en fast rovdjursstam. Men även i denna zon ska varg, björn och lo jagas i form av avlysningsjakt, styrd av respektive länsstyrelse. Det föreslår Ingvar Törnström, aktiv i Jägarnas Riksförbund i Södermanland.

Rovdjurspolitiken måste anpassas till landsbygdens näringar och glesbygdsbefolkningens förutsättningar.

Våra stora rovdjur varg, björn och lo är på intet sätt utrotningshotade, utan lever i livskraftiga stammar i Ryssland, Nordamerika, Östeuropa och Spanien.

Människan har sedan urminnes tider konkurrerat med rovdjuren för att överleva. Även om förutsättningarna idag är sådana att vi relativt enkelt kan reglera rovdjursstammarna, så måste alla vara överens om att de stora rovdjuren, vid för stora stammar, utgör en allvarlig störning för böndernas köttdjursuppfödning.

Det gäller även jägarnas och markägarnas försök att bygga upp ekonomiskt givande klövviltstammar eller samernas bedrivande av en lönsam rennäring.

Rovdjurens antal måste begränsas

Det är självklart att rovdjurens numerär måste regleras om landsbygdens näringar skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt.

Man kan ej heller bortse från att många människor känner sig oroade av att det finns rovdjur i närområdet och därmed hindras att utnyttja sin allemansrätt till naturen.

För glesbygdens folk är det ofta möjligheten till jakt som gjort att man stannat kvar på landet.

Rovdjurens slående av sina bytesdjur har inte varit föremål för debatt. När en varg river en älg eller när ett lodjur dödar en ren, så är det en långt utdragen process som innebär mycket lidande för bytesdjuret. Även detta förhållande bör uppmärksammas när man bedömer vilken numerär rovdjuren skall ha.

Skulle bli våldsam reaktion

Förespråkarna för rovdjur menar att rovdjurspredation tillhör den så kallade naturens järnhårda lag. Men varför skall vi just när det gäller rovdjuren acceptera denna lag då vi i så många andra stycken satt den ur spel? Om verklig rovdjurspredation visades i massmedia skulle reaktionen troligen bli våldsam hos gemene man.

I södra delen av Sverige är det ej lämpligt med någon fast rovdjursstam med hänsyn till befolkningstäthet och antalet tamdjur.

I norra Sverige är det inte heller lämpligt med hänsyn till rennäringen. Det vore logiskt att dela in landet i tre zoner, där endast den mellersta ges utrymme för en fast rovdjursstam.

Följande zonindelning föreslås:

Zon 1. Norrbottens lappmark, Västerbottens lappmark, Jämtlands län, Särna och Idre. Total landareal 16 420 000 hektar. Privat mark: 30 procent, åkermark 0,9 procent, kalfjäll 25,5 procent och nationalparker 7,5 procent.

Zon 2. Norrbottens kustland, Västerbottens kustland, Västernorrland, Gävleborg, Dalarna och Värmland. Total landareal 12 600 000 hektar. Privat mark 47 procent, åkermark 6,4 procent och nationalparker 1,1 procent.

Zon 3. Alla län söder om zon 3. Total landareal 12 140 000 hektar. Privat mark 70 procent, åkermark 32 procent och nationalparker nationalparker 1 procent.

Avskjutning av rovdjur skall handläggas av länsviltnämnd i samråd med rovdjursgruppen i respektive län.

Inom zon 1 och 3 beslutas om jakttider för rovdjur i varje län där föryngringar förekommer.

Det finns ingen anledning att belasta länsstyrelserna med handläggning av ansökningar om avskjutning av antal djur och därefter kontroll.

Problemdjur ska skjutas bort

Avskjutning av problemdjur skall kunna ske efter hänvändelse till länsstyrelsen.

Inom zon 2 avgör respektive länsstyrelse hur många djur som skall skjutas av varg, björn och lodjur, samt under vilken tid jakten får bedrivas. Jakten sker i form av avlysningsjakt.

Avskjutning av problemdjur skall kunna ske under hela året efter hänvändelse till länsstyrelsen.

Älgstammen bör generellt ökas för att täcka det bortfall som sker genom rovdjurspredation.

Skogsbruket bör anpassa skogsvårdsåtgärder och avverkningar så att betestillgången under vinterhalvåret maximeras.

Om markägare, jägare och andra miljöintresserade kunde samarbeta efter de här grundprinciperna och samtidigt få stöd från Naturvårdsverket med sina forskningsresurser, skulle vi efter fem-tio år få ett bra svar på hur stora rovdjursstammar vi kan leva med i glesbygden.

Ingvar Törnström, Jägarnas Riksförbund i Södermanland