Här är jägarna som på sikt verkligen tar över älgförvaltningen, konstaterar debattören Kjell Dahlin. Jägarna i älgförvaltningsgrupperna blir bara brickor i ett spel de inte kan påverka utgången av.
Foto: Shutterstock.com Här är jägarna som på sikt verkligen tar över älgförvaltningen, konstaterar debattören Kjell Dahlin. Jägarna i älgförvaltningsgrupperna blir bara brickor i ett spel de inte kan påverka utgången av.

”Vargarna sköter älgförvaltningen”

Älgförvaltningsområden och älgförvaltningsgrupper, är de till för älgen eller vargen? Det undrar Kjell Dahlin i Storå i ett debattinlägg.

Det nya älgförvaltningssystemet sjösattes vid årsskiftet 2011-12 och innebar en indelning i älgförvaltningsområden och tillsättandet av en älgförvaltningsgrupp inom varje förvaltningområde.

Älgförvaltningssystemet har nu börjat sitt arbete för att styra förvaltningen av älgstammen inom respektive område. Alltså vilket jakttryck som älgstammen inom respektive område tål med hänsyn till kvalitet, numerär och skadebilden på skog och grödor.

Älgjägarna som tar över
Den verklighet som dessa utvalda representanter för markägarna och jägarna konfronteras med är att det idag finns ett växande antal älgjägare i våra skogar. Dessa älgjägare förhåller sig inte till några förvaltningsplaner. De bryr sig ett dugg om vilket uttag som älgstammen tål. Dessutom jagar de året runt. Det handlar förstås om vargarna.

Jägarna och markägarna ska alltså förvalta den älgstam som blir kvar när vargen tagit sitt.

I takt med att vargreviren blir allt mindre och ligger allt tätare blir antalet vargar per ytenhet allt flera. Därmed blir den förvaltningsbara älgstammen allt mindre.

Som en konsekvens redan nu eller ganska snart blir älgstammen inte längre jaktbar om vargen inte skall svälta.    

Frågan som då måste ställas är i vilket syfte denna nyordning instiftades.

Tänkt att säkra vargstammen?
Var det helt enkelt så att denna nya älgförvaltning tillkom för att få ett instrument att minska ner älgavskjutningen eller till och med ställa in jakten på älg, i syfte att säkra en växande vargstams försörjning?

Om älgförvaltning ska vara liktydigt med att avgöra om jakt på älg överhuvudtaget är möjlig eller inte, av hänsyn till antalet vargar, ger ordet älgförvaltning en något konstig smak på tungan. Älgförvaltningen blir ju då snarare en del av vargförvaltningen.

Kan inte påverka vargarnas antal
Att agera för det omvända, alltså att minska vargtätheten i avsikt att behålla en älgstam på en jaktbar nivå, vilket för många torde vara en mera rimlig hållning, ligger ju inte inom älgförvaltningsgruppernas möjlighet att påverka. Det finns ju inget tak för antalet vargrevir och antalet vargar inom ett älgförvaltningsområde. Det leder till att vargtätheten gör älgförvaltningsgruppernas ansvar ganska meningslöst, eftersom någon älgförvaltning som gynnar älgstammen i avsikt att kunna bedriva älgjakt inte blir möjlig.

Det blir en förvaltning som styrs av vargstammens överlevnad och tillväxt och ingenting annat.

Ett slag i luften
Om jakt ändå skulle kunna bedrivas i viss omfattning får alla regelverk för styrning av älgstammens utveckling liten betydelse, eftersom vargens påverkan på stammen ligger utanför jägarnas kontroll, vilket kan göra alla planer för förvaltning av älgstammen genom jakt till stora slag i luften. Situationen kan ju genom vargens försorg förändras helt på ganska kort tid.

Älgförvaltninggruppernas jägarrepresentanter får den delikata uppgiften att tvingas bli en del av älgjaktens avveckling på stora områden till förmån för vargen.

Älgjakt eller inte blir en fråga som är helt avhängigt av hur stor och tät vargstammen ska tillåtas vara, vilket som sagt älgförvaltningens funktionärer inte har någon påverkan på.

Dags att prata ur skägget
Det är hög tid för våra jägarorganisationer att prata ur skägget och agera utifrån det faktum som borde stå klart för alla, nämligen att förvaltningen av älgstammen i vargland sköts av vargen utanför mänsklig kontroll.

Det är sanningen, vare sig vi vill inse det eller inte. Detta framtida scenario fanns ju med redan i propositionen för den framtida rovdjurspolitiken, som antogs i riksdagen 2001. Det som nu händer borde alltså inte vara någon överraskning för någon.

Brickor i ett spel
Jägarrepresentanterna är i de nuvarande älgförvaltningsgrupperna, precis som i vargförvaltningsgrupper och vargförvaltningskommittéer, brickor i ett spel de inte kan påverka utgången av. De har enbart att legitimera besluten genom sitt deltagande. Ett spel för gallerierna kan man tycka.

Jag vet naturligtvis att ovanstående scenario inte gäller i hela landet, utan naturligtvis i de delar av Sverige som fått förmånen att hysa den vargstam som kallas ”Sveriges vargstam”, men det är illa nog.