Låt registreringen av ett älglicensområde hanteras likt ett pantbrev på en fastighet, föreslås det i ett debattinlägg om en mer flexibel tilldelning av älgkvoter.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen Låt registreringen av ett älglicensområde hanteras likt ett pantbrev på en fastighet, föreslås det i ett debattinlägg om en mer flexibel tilldelning av älgkvoter.

Älgjägarnas pantbrev

Registrering av ett älglicensområde bör inte kopplas till att det automatiskt tilldelas en älgkvot, föreslår Sture Nilsson i ett debattinlägg. Istället bör registreringen ses som ett ”pantbrev” för mer flexibel hantering av älgtilldelning, vilket även skulle kunna gynna älgjakt på mindre marker.

Jag tror att den dom som avkunnades i Kammarrätten i Göteborg den 2 april 2013, kommer att få mycket stor betydelse för den svenska älgjakten i framtiden. Av den anledningen tar jag upp ämnet igen.

Naturvårdsverket har ändrat hållning i frågan om samarbete mellan de små jaktmarkerna, för att tilldelas en licensälg. Nu tillåts sammanslagningar av marker inom hela älgförvaltningsområden.

Det tillsammans med mitt förslag, som jag beskriver här i artikeln, kommer samarbete inom älgjakten på de små jaktmarkerna att underlättas på ett radikalt sätt.

Fick upprättelse i Kammarrätten
Här kommer en kort sammanfattning av domen: För en tid sedan fick en älgjägare en upprättelse i mål nummer 5915-12, av Kammarrätten i Göteborg.

Domen återställer till honom det registrerade älglicensområde på 145 hektar som länsstyrelsen avregistrerade.

Kammarrätten slår fast, att länsstyrelsen inte har något stöd i författningen för sitt beslut att avregistrera jägarens licensområde. Bakgrunden i målet är, att länsstyrelsen krävde 150 hektar för att få skjuta en älgkalv. Jägarens licensområde var endast 145 hektar. Det räckte därmed inte till för att få fälla en älgkalv, varvid länsstyrelsen felaktigt avregistrerade området.

Ett gyllene tillfälle – inte ett hot
Många sakkunniga i jaktfrågor, såg ett hot mot den nya älgförvaltningen i denna dom.

I motsats till dem ser jag ett gyllene tillfälle att starta upp något nytt, som kommer att vara helt överlägset dagens modell.

Fram till i dag kopplar länsstyrelsen ihop en registrering av ett älglicensområde med en viss tilldelning av älg. Detta förfaringssätt innebär att länsstyrelsen blir tvungen att registrera och avregistrera områden i takt med älgförekomsten.

Med mitt förslag kommer en registrering av ett licensområde inte av automatik innebära att man får en tilldelning av älg. Förenklat skulle man kunna säga, att ”paketet” inte längre blir ett ”paket”, utan två ”paket”.

Älgkvoten – ett extra  ”paket”
Det registrerade området blir ett ”paket” och tilldelning av älg blir det andra ”paketet”. Denna uppdelning, ger möjlighet att hantera sakfrågan på ett helt revolutionerande sätt. Det förslag som jag har gett till Naturvårdsverket är följande. Låt registreringen av ett licensområde hanteras likt ett pantbrev på en fastighet. Ett pantbrev är en värdehandling som ägs av den som betalat för det.
Eftersom en registrering av ett licensområde kostar cirka 3 000 kronor bör det också hanteras som en värdehandling, som ägs av jakträttsinnehavaren som tilldelats denna registrering.

Småmarker kan samarbeta om licensälg
Med en databas som hanterar dessa registreringar, som lämpligen utrustas med ett registreringsnummer, kommer myndigheternas arbetsbörda att krympa avsevärt, samtidigt som de små markernas möjlighet till samarbete för att erhålla en licensälg underlättas.

Utifrån detta resonemang blir min uppmaning till landets länsstyrelser: hantera registreringarna utifrån det förslag som jag har skissat upp.

Domen i Göteborg har i praktiken redan förvandlat denna registrering, till ”älgjägarnas pantbrev”.

 

Sture Nilsson, Sjulsmark