Åsa ger upp jakten efter en jaktmark

Jag är en kvinna på 40 år jag har haft jägarexamen i bra många år nu. Mitt problem är att man inte kommer med någonstans. Om man som jag varken äger mark, har en bra jakthund eller inte är släkt med någon i ett jaktlag då kommer man inte med. Jaktlagen kör med sin ”svågerpolitik”. […]

Jag är en kvinna på 40 år jag har haft jägarexamen i bra många år nu. Mitt problem är att man inte kommer med någonstans. Om man som jag varken äger mark, har en bra jakthund eller inte är släkt med någon i ett jaktlag då kommer man inte med. Jaktlagen kör med sin ”svågerpolitik”.
Om jag söker till ett jaktlag som har ont om folk, så tar de hellre med någon släkting eller någon med en bra hund och det trots att den andra personen redan kan vara med i två-tre olika jaktlag. Han får mer jaktmark och jag blir utan i vanlig ordning. Kan det verkligen få gå till så? 

Hur ska jag kunna få utöva mitt intresse när det ska vara andra som kan styra över det? Man kan ju undra om markägare är ”gud fader him self”.  
lJag har nu gett upp mitt intresse. Jag har tröttnat på detta ruttna system och det är skrattretande när jaktlagen pratar om att det bara blir äldre herrar kvar i jaktlagen om ingen söker. Jag har sökt nu till tre-fyra jaktlag varje år, men jag får inte vara med någonstans.