Lösningen kunde även göra slut på den olustiga debatten om vargens farlighet för människan. I Finland dödades ju 69 barn vid predationsangrepp på barn under femtioårsperioden 1831-1881, de allra flesta i områden där vargen av olika orsaker fått leva ifred för människan under längre tid. Antalet predationsangrepp på barn där offret överlevde är odokumenterat, men Gysinge-episoden ger en fingervisning: 35 angrepp vid vilka tio barn dödades, 15 skadades och tio klarade sig oskadda. Ett barn angreps således i snitt med 21/2 månads mellanrum och ett dödades i snitt med åtta månaders mellanrum i Finland under 50 år.
Både finska och indiska källor ger klart besked om hur vargen genomför ett angrepp på ett barn. Två till fyra vargar ligger på pass nära en plats där barn rör sig. En genomför angreppet och de övriga säkrar reträtten. Vargen knuffar först omkull offret genom att lägga framtassarna på dess axlar eller huvud. Sedan griper det tag i huvudet, axlarna, bröstet, höften eller ett ben och bär eller släpar iväg offret 1- 21/2 km bort till ett säkert ställe där det förtärs gemensamt från benen uppåt – det är ingen lätt död.
I 1800-talets Finland räddades många barn av de tjocka yllesjalar som de vintertid bar om bröstet och halsen. Ett av dem var Eeva Elina Gustavsdotter Laakso, född 1872, död 1960. Hon angreps av varg som 7-åring och hennes detaljerade berättelse nedtecknades och finns bevarad. Många andra berättade om liknande upplevelser, bland dem ”Vargabiti” Gustavsson på Kimitoön i Åboland, vars dotterdotter berättade för Carl-Wenzel Rotkirch vad morfar hade berättat för henne som barn och han i sin tur för mig i veckan. Samtida tidningar skrev om angreppet och att pojken Gustavsson fördes till sjukhus i Åbo, men de nämnde inte att han överlevde.
Då vargangrepp på barn och även vuxna med säkerhet blir återkommande företeelser i Sverige inom de närmaste åren, är det angeläget att företa effektiva skyddsåtgärder. Produktion av kevlaroveraller för all barn till tolv år borde igångsättas omedelbart, och tvång att bära dem året runt med huvan uppfälld borde lagstiftas i brådskande ordning.
Skol- och vuxenutbildning i konsten att försvara sig vid ett vargangrepp är lika angeläget som skyddsoveraller för småttingarna. Under 1800-talet inledde vargar otaliga gånger predationsangepp mot vuxna i Finland, men endast två eller tre omkom som följd av dem. Till och med en tolvåring kan framgångsrikt försvara sig mot en hel vargflock om han är utbildad, förberedd och är beväpnad med en yxa eller ett annat lämpligt eggvapen – skjutvapen är givetvis bättre men inte alls nödvändiga.
Den 22-åriga kanadensiska studeranden Kenton Carnegie dödades den 8 november 2005 av en vargflock på en väg sexhundra meter från gruvlägret i Saskachewan där han bodde. Hade han vetat att de oskygga vargarna som strök runt campen och dinerade på avstjälpningsplatsen kan vara farliga, hade han klarat sig från angreppet.
Systrarna Lierne i Norge klarade av ett vargangrepp häromsistens fast de var obeväpnade. De ställde de sig rygg mot rygg och vargarna vågade aldrig ta språnget för att fälla dem omkull.
”Vargkramarnas” påstående att vargen är ofarlig för människan är dagsens sanning – förutsatt att människan är beredd. Givetvis måste vi anpassa oss till att ha naturen inpå knutarna, och det är hög tid att vi börjar göra det i praktiken.
Magnus Hagelstam, Forstmästare
Sjundeå, Finland
