Bättre att fälla fjolingar än kalvar

Rovdjuren breder ut sig i landet. Samtidigt kräver skogsbolag att betestrycket inte får överskrida två procent färska stamgnag.
Jan Hyttring har fått i uppdrag att presentera ett förvaltningsförslag rörande älgstammen. Vad är det som ska förvaltas?

I rovdjurstäta områden finns inget utrymme för någon förvaltning. Om Jan Hyttrings visioner om en förvaltning ska bli en realitet krävs det att rovdjursstammarna minskas radikalt.

Kalmarmodellen har riktigt kommit på tapeten den sista tiden. Att modellen som sådan kan fungera i rovdjursfria områden är inte omöjligt. Men man måste försäkra sig om att det finns kalvar kvar.

Att skjuta samtliga kalvar håller inte i längden. Det finns betydligt bättre sätt att höja medelåldern och vikten på älgstammen. Det finns mig veterligen inga större fördelar med att skjuta kalv, så varför bedrivs jakt på kalv?

Som att skjuta ensamma kor

Däremot finns stora nackdelar. Jag resonerar som så att skjuta kalv är som att skjuta ensamma kor i januari. Det är omöjligt att avgöra vad det är som skjuts. Det kan röra sig om det bästa avelsdjuret som skjuts redan som kalv. Vad händer det år som samtliga skjutna kalvar råkar vara av samma kön? Det påverkar älgstammen negativt.

Däremot som fjoling är individen betydligt lättare att bedöma. Sparas kalven ökar man dessutom kons förutsättningar att överleva. Även köttmängden effektiviseras till större mängder. Etiskt sett får kons relation till kalven en längre period.

Positiva effekter

Att fördela avskjutningen mer på fjolingar har alltså positiva effekter. För att öka tjurens ålder krävs bestämmelser kring taggantal.

Förslaget lyder alltså: inrikta avskjutningen på dåliga ämnen.

Det finns dock ett dilemma. När man byter modeller finns troligen en övergångsperiod. De älgar man söker kanske inte finns i tillräckliga mängder, men om inte till fullo så kanske åtminstone en bra bit på väg. Om man avstår att skjuta övrig kvarvarande tilldelning, eller fördelar den så gott man kan, är ett annat kapitel.