Belasta inte älgarna för fel i skogsbruket

Älgstammens vara eller inte vara är just nu inne i ett avgörande skede. Om stammen tillåts sjunka ytterligare kommer många jägare att få avsluta sin karriär i moll. Varför det blivit på detta vis har det skrivits spaltmetrar om. skriverierna kommer att fortsätta, var så säkra, med beskyllningar åt alla håll. Framför allt är det betesskadorna som verkar vara akilleshälen för bolagen. Kära skogsbolag, det har nu blivit ert signum att dra ned plantsättningen till 1 800 plantor per hektar, mot 3 000-4 000 plantor en inte alltför avlägsen tid.

Med denna blygsamma plantsättning hoppas man att spara pengar, för det kräver aktieägarna. Resterande antal plantor hoppas man att moder natur själv skall ”bjuda” på. Oturligt nog för ”snåljåparna” som bestämmer plantantalet faller minst 30 procent av plantorna. Om nu inte moder natur vill bjuda till, ja då blir det glest.

Dessutom är det för dagen ett otroligt sug efter granvirke, framför allt till export, vilket gör att det planteras gran som aldrig förr.

Detta ensidiga tänkande är intressant eftersom det tar mellan 80 och 100 år innan det blir timmer av det hela. Är gran lika ”inne” då som råvara.

Med denna grannoja är det klart att den tallskogungskog som finns för dagen blir hårt ansatt. Och räknar man med detta som utgångsläge förstår jag att det blir många procent skadade plantor. Naturligtvis skall det ju sättas mer blandskog än som sker idag, för det vackra ordet biologisk mångfalds skull.

Sätter man 3 500 plantor per hektar, som efter 20 år utsätts för en röjning, blir 2 000 plantor kvar. Efter den åldern är det troligtvis slutbetat för älgarna, då det blir för mycket ”träd” av plantorna. De träd som då röjs bort kan med fördel vara de betade.

Efter sedan ytterligare 15 år görs en första gallring. Här kan de eventuella resterande älgbetade träden tas bort. Fortfarande ingen orsak till förlust sett ur betesskadesynpunkt. Vi är nu nere i 1 500 plantor kvar. Nästa gallring eller andra gallring sker efter ytterligare 15 år och nu går det att använda trädet till massaved, alltså första riktiga inkomstbringade åtgärden,

Inte heller denna gallring ger några förluster om det finns betesskador kvar, eftersom massaveden går att nyttja ändå. Nu har det kanske sjunkit till 800 träd som är kvar och kan förväntas bli fullvärdig skog vid en ålder av 90-100 år, beroende på var i landet man gör beräkningen.

Om skogen inte sköts efter skogsbruksplanen skall ju inte viltet belastas för detta.