Beror minskat födotal för vargar på inavel?

Det har hävdats att hannen dog och att en ny hanne vandrade, som de tidigare, från Ryssland genom de finska samebyarna, där vargjakt är tillåten. Sedan fortsatte vandringen genom de svenska samebyarna för att slutligen nå Värmland.

På motsvarande sätt upprepas med samma envishet att det är problem med inavel och att vargtikarna får färre valpar på grund av detta. Av den anledningen måste vargar med nya gener inplanteras.

För den som följt händelserna framstår ovan nämnda som dikt och fantasi. Enligt ”Rapport från Projekt varg” skulle vargar inplanteras för att återskapa en fritt levande vargstam i Värmland, Dalarna och angränsande område i Norge.

Vi kunde läsa i boken ”AVSLÖJANDET OM VARGARNAS ÅTERKOMST” att Börje Månsson och hanns fru deltog i ett älgjaktsmöte i Finspång. Här redogjorde Segersten och Stjärnspets från Svenska Jägareförbundet i Östergötland om hur Karl Henry Lundin från Holmens Bruk varit en drivande kraft i återinförandet av vargarna.

Det framgick även att han medverkat i utplantering av fem vargar i Värmland i mitten av 70-talet, två hannar och tre tikar.

Eftersom jag blev mycket fundersam över detta avslöjande ringde jag upp Månssons. Jag fick prata med Börjes fru Anny Månsson, som även varit med på mötet. Hon vidhöll makens uppgifter och nämnde dessutom att Karl Henry Lundin medverkat som informatör på mötet. Dessa vargar släpptes således ut långt före 1982.

I samma bok finns även angivet de fem eller sex vargvalpar som levererades av en utpekad rovdjursspårare till en gård utanför Trysil 1978. Vintern 78-79 blev dessa vargar observerade vid soptippen i Ljördalen i svenska Gördalen och i Höljes i Värmland.

Det fanns således minst tio vargar utsatta innan varghonan och varghannen som forskarna påstår var på plats.

I den mån det ligger någon sanning i att vargtikar nu får färre valpar kan man ju fundera på vilka andra orsaker detta kan ha förutom inavel.

Vi som håller på med fåravel vet att om tackorna får extra mycket mat innan betäckning så blir resultatet fler lamm. När det gäller rävar finns mycket forskning rörande rävkullars storlek. Om detta kan läsas i boken ”Lär känna Rödräven”. Sammanfattningsvis får rävarna fler valpar när mattillgången är god. Medan antalet valpar minskar vid dålig mattillgång och kan helt upphöra om svält råder. Nästa intressanta erfarenhet är att antalet valpar verkar bli konstant oberoende om många valpkullar föds. Varje kull blir i stället mindre.

Överför vi denna kunskap till vargar, så vet vi att inom många områden har antalet bytesdjur minskat samtidigt som antalet vargar ökat. Det vore väl konstigt om inte resultatet i likhet med rävarna blev färre vargvalpar födda per vargtik.

Den fråga jag ställer mig är. Varför driver vissa forskare så intensivt önskan att få rätten att plantera ut nya vargar? Kan det vara så att man genom detta vill förhindra allmänheten att förstå att sagan om vargarna ”Adam och Eva” och inavel bara är en saga.