Några dagar före angreppet fotograferade Chris van Gelder vargarna tillsammans med Todd Svarchopf.
Valerius Geist är pensionerad professor från universitetet i Calgary och expert på de stora däggdjurens beteende. Han förbereder ett expertutlåtande om fallet Carnegie.
Valerius Geist bad Erik S. Nyholm om kommentarer till bilderna på vargarna vid lägret. Erik S. Nyholm är pensionerad finländsk rovdjursforskare och en legend i sin livstid.
Erik S. Nyholm har studerat vargar i naturen, har haft dem som husdjur och har jagat dem. Han har även blivit angripen av vargar i naturen och överlevde för att han aldrig går i närheten av vargar obeväpnad och skjuter snabbt när det gäller.
Chockad av vargbilderna
Erik Nyholm var chockad av bilderna. Vargarna höll sig i Todds och Chris omedelbara närhet. De var helt lugna och vände till och med ryggen mot dem.
Detta visar att de inte var det minsta rädda och samtidigt att ett bytesangrepp var i utveckling. Innan en vargflock angriper en älg samlas flocken i närhet av älgen. Vargarna står, sitter eller ligger utstuderat avslappnade. Plötsligt angriper vargarna samtidigt från olika håll.
En varg kan accelerera till 40 kilometer i timmen på några meter. När det 40-50 kilo tunga djuret träffar en människa i den hastigheten fälls personen oundvikligen till marken.
Vargen använder sina bitverktyg med stor skicklighet och kan bita av armen eller benet på en man med ett hugg. I en sådan situation är en yxa verkningslös, endast skjutvapen kan ge skydd.
Halväten kropp hittades
En av bilderna visar en varg i hukande ställning med blottade tänder och blicken fixerad på Todd som skrattande står med en grankäpp i handen. Han hade inte en aning om att han var en sekund från döden. Om vargen hade genomfört anfallet hade Todd inte hunnit lyfta käppen innan han fällts till marken. Några dagar senare mötte Kenton vargarna när han promenerade längs vägen 600 meter från lägerporten. Hans halvätna kropp hittades något senare i den nyfallna snön, omgiven av vargspår.
Professor Geist framhåller att vargangrepp på människor är förutsägbara eftersom vargen endast långsamt och systematiskt utforskar nya bytesdjur inklusive människan.
Fredade vargar blir farliga
Fara uppstår då vargar är fredade från jakt, stammen ökar och bytesdjuren minskar eller vargarna befinner sig i bebodda trakter med oemotståndliga frestelser i form av husdjur och avskrädeshögar.
I en sådan situation börjar vargarna nattetid närma sig människoboningar. Sedan börjar de visa sig för människor på långt avstånd och dristar sig nattetid till gårdsplaner, där de tar hundar och katter. Senare tar de hundar även på dagen utan att bry sig om ägaren som de dock inte angriper. Därefter iakttar de människor från allt kortare håll och kan förfölja ryttare och omringa dem.
Provangrepp mot människor
I nästa skede omringar de människor och hotar dem. Ibland gör de provangrepp och biter i kläderna. I detta skede låter de sig ännu avvisas med självsäkert uppträdande och slag med en käpp. Efter någon tid följer det första skarpa angreppet på en människa.
De tillkallade vargexperternas reaktion på Kentons död var inte att påpeka det tydliga mönster som föregick angreppet. Istället la experterna skulden på offret. De ifrågasatte ögonvittnen och försöka få det till ett björnangrepp. Detta är speciellt anmärkningsvärt då det är väl känt att prärievargen angriper barn efter en liknande tillvänjningsprocess och sådana avlägsnas vid första tecken på oräddhet eller nyfikenhet.
Uppmanar till ärlighet
Miljörörelsens folk ljuger för det mesta bort vargens farlighet men undantag finns. John Linnell, en av de ledande inom det internationella vargskyddet, uppmanar till ärlighet. Annars kommer miljörörelsens trovärdighet att bli lidande när tragedier oundvikligen inträffar.
John Linnell förordar samtidigt upplysning för att få människorna att inse att rökning och trafik dödar långt fler än vargen och att de måste underkasta sig det demokratiskt fattade beslutet att vargen skall skyddas.
Linnells gelikar kontrollerar EU-kommissionens miljödirektorat. Därmed finns risk att de oundvikliga tragedierna inte kommer att föranleda någon ändring i direktivet 43/1992, som ställer vargens gynnsamma bevarandestatus framför allmän säkerhet.
Magnus Hagelstam, forstmästare, Sjundeå i Finland
