Sedan jag började på jaktens bana 1973 har älgen och älgförvaltningen varit på tapeten.
Antingen är älgstammen för hög eller för låg. När stammen är för låg hörs så gott som alltid klagomål att det är de ”små” markerna och dess jägare som skjuter för mycket. Det påstås även att de skjuter fel djur och alltid för lite kalv.
Efter rekordnoteringarna på 80-talet ljuder nu klagoropen att älgstammen på många håll är i kris och katastrofalt låg. Enda skillnaden nu är att de småmarkernas jägare får sitta på de anklagades bänk tillsammans med de ökande rovdjursstammarna i vissa områden.
Jag har därför roat mig med att titta på lite officiell avskjutningsstatistik för att kunna se hur denna ”rovdrift” på älg från de ”små” visar sig statistiskt. Statistiken är för jaktåret 05/06 och gäller för hela landet. Jag är fullt medveten om att lokala och regionala förhållanden kan visa på en annan bild.
Älgjakt på drygt 37 miljoner hektar
Det jagades älg på totalt 37 097 000 hektar, fördelat på 28 070 A-, Ä-, B-, E- och K-områden.
Knappt 279 000 jägare fällde 90 814 älgar, varav 31,11 procent var tjurar, 26,43 procent kor, 22,30 procent tjurkalvar och 20,15 procent kvigkalvar. Detta motsvarar 3,24 älgar per 1 000 hektar.
Slår man ihop resultaten från de ”stora” A- och Ä-områdena jagade de på 36 097 000 ha, fördelat på 9 230 A- och Ä-områden. På dessa områden fälldes 88 208 älgar, varav 31,10 procent var tjurar, 26,59 procent kor, 22,13 procent tjurkalvar, 20,16 procent kvigkalvar. Detta motsvarar 2,44 älgar per 1 000 hektar.
Slår man ihop resultaten från de ”små” B-, E- och K-områdena jagade de på 1 477 000 hektar, fördelat på 18 840 B-, E- och K-områden. På dessa områden fälldes 2 606 älgar, varav 31,46 procent var tjurar, 20,83 procent kor, 27,93 procent tjurkalvar och 19,76 procent kvigkalvar. Detta motsvarar per 1 000 hektar.
Gör man sedan en jämförelse mellan A- och Ä-områden och B-, E- och K-områden mot landets total får man följande siffror.
A- och Ä-områden jagade på 96,07 procent av den totala arealen. De utgjorde 32,88 procent av alla jaktområden och på dessa områden fälldes 97,13 procent av älgarna fördelat på 97,10 procent av tjurarna, 97,74 procent av korna, 96,41 procent av tjurkalvarna och 97,19 procent av kvigkalvarna.
A- och Ä-områdena nyttjade 94,24 procent av tilldelningen, 46,09 procent av de vuxna var kor, 42,30 procent av de fällda var kalv. De 9 230 områdena hade i genomsnitt en areal om 3 911 hektar och fällde i genomsnitt 9,56 älgar per område.
Under fyra procent av arealen
B-, E- och K-områden jagade på 3,93 procent av den totala arealen. De utgjorde 67,12 procent av alla jaktområden och de fällde 2,87 procent av älgarna fördelat på 2,90 procent av tjurarna, 2,26 procent av korna, 3,59 procent av tjurkalvarna och 3,22 procent av kvigkalvarna.
A- och Ä-områdena nyttjade 14,03 procent av tilldelningen. 39,84 procent av de vuxna var kor, 47,70 procent av de fällda var kalv och de 18 840 områdena hade i genomsnitt en areal om 78 hektar och fällde i genomsnitt 0,14 älgar per område.
Om man till detta betänker att det i genomsnitt jagar tre jägare per B-, E- och K-område, och att det enligt Naturvårdsverket var knappt 279 000 jaktkortslösare, är det 20,26 procent av landets jägare som jagar på de ”små” markerna och de fäller 2,87 procent av alla älgar.
Detta är förvisso tråkig, men intressant, siffergymnastik. Enligt min uppfattning står det ganska klart att de små markerna och dess jägare inte har någon större möjlighet att påverka älgstammen och dess förvaltning negativt. Jag reserverar mig för något, troligen ytterst sällsynt, lokalt fall.
