Dags för en ny generation

Under många år har tacksamhetens tankar kretsat kring de fyra som introducerade mig och tre av mina kamrater på Dianas vägar. Tiden har runnit iväg och i dag är det vi fyra i ”juniorligan”, som är i full gång att introducera nästa generation bestående av våra ungar och andras barn på naturens vägar.

Vi fyra i ”juniorligan”, bestående av min bror och jag ursprungligen från Jämtland, en annan jämte samt en sörlänning, kom slumpmässigt att bli kamrater när vi träffades i Stockholmstrakten.

Slumpen gjorde också att vi fyra kom i kontakt med fyra av de största jaktprofilerna i trakten.

Trots att ingen av oss egentligen hade några tankar att beträda Dianas vägar kom vi så småningom att vandra denna underbara väg.

Det började med att vi ombads hjälpa till så smått på traktens jaktskyttebana och så småningom kom det att bli småviltjakter med traktens legendariska blandrastik Spana.

Det var när jakterna började som vi lärda känna de fyra profilernas egenheter och särdrag vilka så sakteliga skapade helhetsbilden och gav ett värdefullt och bestående intryck.

De fyra profilerna bestående av ”Gubben” som var åldermannen och historieberättaren, med lång erfarenhet av jakt från den tiden jakten bedrevs mer eller mindre för överlevnad och inte alltid skedde inom lagens råmärken.

”Gubben” tillförde oss insikten om vikten att vidareförmedla historien, såväl sann som skröna.

Tage var den med glimten i ögat och alltid snabb till skämtsamma inlägg och upptåg.

Tage är kanske den som fick i vart fall mig att verkligen förstå jaktens innebörd när jag vid ett tillfälle honom ovetandes hade möjligheten att se när han släppa förbi tre rådjur efter ett av Spanas utmärkta drev.

När jag senare frågade varför han inte sköt ett av djuren var svaret ”det var för vackert”. De orden har jag inte bara burit med mig utan även många gånger upplevt.

Tage tillförde insikten om att tillvarata upplevelsen och att skottet inte är det viktigaste.

Bernt, också med glimten i ögat men mer på ett tystlåtet och spjuveraktigt sätt, står för den egentlige jägaren med sin skjutskicklighet och förmåga att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är många gånger han avbrutit jakten långt efter oss övriga och nästan alltid bärande på något byte.

Bernt tillförde vikten av skytteträning och att ständigt vara observant och läsa naturens tecken.

Till sist men inte minst Sigge, som yngst av profilerna har lite av de tre övrigas särdrag. Men det mest utmärkande är nog draget av livsnjutare och serviceman. Sigge är alltid den som ställer upp med hjälp även när drevet går mot hans pass. Han är den som ser till att potatisen är kokt när det är dags för lunch.

Kort sagt var det nog Sigge som fick konstellationen att hänga ihop och han tillförde kanske det viktigaste till oss juniorer, nämligen att gemenskapen är viktigast.

Tyvärr har ”Gubben” gått ur tiden och så även många av de hundar vi hade nöjet att lyssna till och även de skall ha en varm eloge.

De sitter nog samtliga hos ”Gubben” och vakar över oss juniorer och sina forna jaktkamrater. Vem vet vi kanske åter träffas på andra jaktmarker.

När detta skrivs är det i samverkan med övriga i ”juniorligan” och vi vill med detta framföra ett varmt tack för alla upplevelser och lärdomar.

Vi lovar försöka föra ert arv vidare via våra nuvarande adepter och tror oss vara på god väg.