Cirka 4 000 tallplantor planteras och självsås per hektar. Efter 10-20 år görs en röjning, då tas cirka 1 900 plantor bort per hektar, i första hand givetvis älgskadade sådana. Älgskadorna upphör normalt när plantan uppnått 20 års ålder.
Kvar blir ca 2 100 plantor per hektar. De växer till under ytterligare 10-15 år. Därefter görs en första gallring av de då 30- 40 år gamla tallarna, då cirka 50 procent av de kvarvarande träden tas bort, givetvis även nu i första hand älgskadade träd. De, liksom resten av gallringsvirket, går till massaved. Älgskadorna har här ingen betydelse alls ur kvalitetssynpunkt.
Från de kvarvarande ca 1 000 träden, som får växa på sig till 50- 60 års ålder, görs en andra gallring. Då tas ytterligare cirka 400 träd bort, vilka går till massaved, även de med full användbarhet. Principen för gallringen är att kronorna skall ha bra ljus och en viss rymd.
Efter 80-100 år avverkas resterande ca 600 tallar per hektar. De stammar som då är älgskadade justeras i sågen, så att den skadade delen kapas bort och går till massaved.
Påståendet att en älgskadad planta helt saknar värde och måste räknas bort är, som vi visat ovan, inte en korrekt beskrivning av verkligheten. 85 procent av alla plantor skall normalt ändå bort innan tallen blir sågtimmer. Det ger stort utrymme för älgbetning.
Snarare skall vi tala om den genomsnittliga mellanskillnad i värdet av sågtimmer och massaved, för de plantor vilka utöver normalt gallringsantal måste gallras bort på grund av älgskador i första och andra gallringen, liksom av de bitar av sågtimmer, som på grund av älgskador sågas bort från någon planka och istället går till massaved. Trädet som justerats i sågen har dock ett relativt opåverkat betydande restvärde, även efter bortkapningen.
Den eventuella förlusten för skogsägaren av älgnaget på sågtimmer bör dock med lätthet kompenseras. Bara av det ackumulerade värdet för enbart älgjaktsarrendet, som ju debiteras även för mark planterad med gran (runt 50 procent av arealen) under upp till 80 års tid. Den genomsnittliga totala förlusten per hektar sågtimmer av tall torde ändå inte vara högre än några få tiondels procent av den totala arrendeintäkten för älgjakt för samma hektar. Detta förutsätter givetvis en god och jaktbar älgstam.
Det är svårt att ange ett totalvärde för älgen, men att den finns i goda stammar är en förutsättning för stora värden i form av: jaktarrenden, uthyrning av boenden och transporter, naturligt producerat älgkött, representationsjakt som hjälpmedel vid marknadsföring av skogsbolagens produkter, aktiviteter för inköp av nödvändig skogsråvara, rekrytering av kunnig personal och av samarbetande entreprenörer, rekreation, jaktprodukter och allt annat som hänger samman med jakten och turismen. Att älgstammen har ett mycket högt värde både ekonomiskt och som en symbol för det vilda och orörda Sverige, där den skapar social sammanhållning på landsbygden i ett allt mer centraliserat samhälle, är vi nog alla ense om.
Till detta kommer den växande insikten om miljövärdet. Lokalt skjutet naturligt viltkött har till skillnad från annat kött inte har betytt oerhörda utsläpp av koloxid innan det kommer på tallriken. Det är därför oansvarigt och oklokt att av angivna skäl ytterligare sänka vinterstammen av älg så mycket som vissa storskogsbolag och statliga myndigheter vill. Den kraftigt ökande förekomsten av varg och björn, leder ju dessutom redan idag till krav på nedsättning av jaktarrenden och även i vissa fall till en helt inställd älgjakt.
Det är oerhört viktigt att vi alla som är intresserade av älgjakten och skogsnäringen i vårt framåtblickande arbete inser älgstammens stora värde. Vi bör säkerställa att de organ som skall ha ansvaret för framtidens viltförvaltning får ansvaret för att förvalta allt vilt, inte enbart maten åt rovdjuren. En viltförvaltning där inte hela faunan ingår, så att en vettig balans kan skapas och underhållas, är dömd att misslyckas.
Det är hög tid att jakten som en betydande och uråldrig kulturform i Sverige får den uppmärksamhet och uppskattning den förtjänar, istället för att ständigt ifrågasättas och misstänkliggöras. Värdet för oss alla av välskötta jaktbara stammar av vilt i god balans i naturen kan inte överskattas.
Leslie Nystedt och Björn Törnvall, Säffle Jvk
