Under hösten har Brå, Brottsförebyggande rådet, spytt ut sig än det ena och än det andra och man undrar verkligen om de helt saknar spärrar.
Efter den rapport som kom för något år sedan och som blev anmäld till JO, Justitieombudsmannen, får man väl knappast förvånas av något från Brå.
Brå rekommenderade bildandet av ett angiverisystem, som skulle skapas genom infiltration. Nu rekommenderar man statligt avlönade angivare för att komma till rätta med tjuvjakten på rovdjur.
I den senaste drapan kan man knappast hitta ett spår av bevis. Allt bygger bara på gissningar och mer eller mindre långsökta antaganden.
Vilka andra utredare eller forskare kan eller får bygga sina rapporter på så lösa grunder, gissningar eller antaganden?
I utredningen påstår Brå att 40 vargar dör varje år. Av dem är 20 stycken trafikoffer och skjutna i enlighet med paragraf 28.
De övriga 20 tror man är tjuvskjutna. Det har aldrig föresvävat Brå att vargar dör av ålderdom eller dör i revirstrider?
Någon skadas och dör i kamp mot älgen och någon har bevisligen drunknat eller dött av andra orsaker. Säkert har en eller annan fallit offer för bössan, men knappast mer än en bråkdel av dem som Brå påstår.
Från jägarhåll ser vi bekymmersamt på att Brå anklagar oss för att ingå i kriminella nätverk, att vi har egenutvecklade informationssystem för komradio och att vi skjuter rovdjur hämningslöst.
Så fungerar inte den svenska jägarkåren. Vi gör viltvårdande insatser i en omfattning som knappast Brå kan föreställa sig och knappast någon kategori medborgare lägger så mycket pengar på sin hobby som jägarna gör.
Nu är redan Brås anseende så skamfilat i jägarkretsar att vi mest drar på smilbanden och väntar på vad man ska hitta på nästa gång.
Det är allvarligt att ett statligt organ skött sina kort så illa att förtroendet hos de svenska jägarna gått förlorat.
Jägarnas Riksförbunds distrikt i Jämtland-Härjedalen genom sekreteraren Mats Eriksson
