David M. Johnson har stor erfarenhet av vargförvaltning i Alaska. Med hjälp av rätt utförd vargjakt blir både varg- och klövviltstammarna starkare hävdar han. Men tar även björn älgkalvar blir det svårare.
David M. Johnson har stor erfarenhet av vargförvaltning i Alaska. Med hjälp av rätt utförd vargjakt blir både varg- och klövviltstammarna starkare hävdar han. Men tar även björn älgkalvar blir det svårare.

Förvaltning av vargar fungerar

David M. Johnson är biolog och har bott i Alaska 34 år. Han har under 23 jobbat för USA-delstaten Alaskas motsvarighet till Naturvårdsverket bland annat i Fairbanks, Delta Junction och Anchorage. Rätt utförd förvaltning av varg fungerar. Med rätt genomförd vargjakt kan det bli både större vargbestånd och fler älgar, konstaterar David M. Johnson.

För nästan 30 år sedan spred Associated Press en bild av mig över hela landet. Det var tidigt i min karriär som biolog anställd av staten Alaska. Jag stod framför vargskinn som ADF&G (Alaskan Department of Fish & Game) auktionerade ut i Fairbanks. En läsare från kontinentala USA klippte ut fotot och skrev på det: ”Så att du kan visa dina barn hur vargar såg ut innan de blev utrotade.”

Nu, ett kvarts sekel efter fotografiet, är det helt klart att vargarna inte är utrotade eller ens är i närheten. Annars skulle vi ha inte dagens förbittrade diskussioner om förvaltning av vargen.

”Rätt utförd förvaltning av varg fungerar”

Om vi höjer oss över förbittringen är den enkla sanningen att rätt utförd förvaltning av varg fungerar. Det illustreras av det vargförvaltningsprogram från vilket varghudarna som jag fotograferades med kom från.

När vi började med Tanana Flats vargförvaltningsprogram i mitten av 1970-talet var älg- och karibupopulationerna små och minskande. Vargantalet var stort. Tio år senare, några år efter programmet var avslutat, fanns det mera av allt. Mer älg, mer karibu, och …här kommer det… vargbeståndet var nu större än när vi startade programmet.

Under tidigt 80-tal, som områdesbiolog i Delta Junction, såg jag ett vargförvaltningsprogram ha liknande inverkan på älgstammen. Idag är älg och varg rikligt förekommande i området.

Björnar som tar kalvarna ger problem

Vargförvaltning fungerar inte alltid. Om till exempel björn är det rovdjur som tar mest av klövdjurens kalvar kommer ren vargförvaltning att ha liten inverkan. Biologer behöver då utreda närmare vad som är orsaken och föreslå en för just detta fall intelligent metod.

Vargförvaltningsprogram kan också misslyckas genom klantigt utförande. Om otillräckligt antal vargar tas bort, kommer inte klövdjursbeståndet att kunna dra fördel av det. Beroende på omständigheterna måste viltförvaltare med stor insikt i flockfördelning och deras rörelser kanske använda helikoptrar för att få önskad effekt. Traditionell jakt är vanligtvis otillräcklig för att få verklig kontroll över situationen.

Romantiska åsikter om ”naturens balans” leder ofta till den falska slutsatsen att om vi helt enkelt ”låter naturen ha sin gång” kommer överflöd att bli det naturliga resultatet.

Viltbrist innebar svält för pionjärer

Den historiska verkligheten är att större delen av Alaska var ett ”hungrigt” land när amerikanska arméns pionjärer började tränga in i det inre i slutet på 1800-talet. Några av grupperna svälte nästan ihjäl på grund av bristen på vilt. Athabascas invånare i det inre kämpade mot svälten. ”Naturens balans” vägde mer över åt knapphet än överflöd.

Jag tror att vårt val idag är följande. Antingen är det gott om villebråd på grund av en intelligent förvaltning av idisslare, deras miljö och deras predatorer. Eller också kommer vi att ha långa perioder av knapphet på bytesdjur som karibu och älg, precis som de tidigare upptäckarna fann under 1800-talet.

När var ung föraktade jag vad jag tyckte var känslomässiga argument mot bra förvaltning av varg. Jag såg då, och ser fortfarande klart, den potentiella rikedomen av vilda djur i Alaska, en rikedom som omfattar både rovdjur och bytesdjur.

Respekt för dem som ogillar vargjakt

Idag har jag större empati. Jag förstår nu att vad som är bäst i livet kan inte alltid beslutas eller ens förstås enbart genom logik. Jag har kommit att ärligen respektera synsättet hos dem som känner smärta bara av tanken på att vargar dödas.

När vi som samhälle fattar beslut i dessa ärenden, riskerar vi att missförstå uppriktigheten och ärligheten i dessa uppfattningar med risk att förlora vår egen mänsklighet. Nationalparker och reservat kan bidra till att möta dessa tungt vägande emotionella skäl.

Men jag har också sett med egna ögon att intelligent utövad förvaltning av varg fungerar. Den kan ge en balanserad rikedom av bytesdjur och rovdjur för jakt, turism och rent estetiska tankar. Alaska lider idag av att man har misslyckats med att förvalta vargarna på ett genomtänkt sätt under lång tid.

Huvudfrågan för mig är, vill vi ha ett Alaska med ett rikligt djurliv eller ett Alaska där vargpopulation inte förvaltas aktivt med förekommande skyddsjakt? Bevisen pekar mot att vi inte kan ha båda.

Översättning: Calle Seleborg