Har vi verkligen råd med dagens rovdjursstammar?

Det är svårt att exakt på kronan räkna ut vad rovdjuren kostar, men att det rör sig om stora pengar är fullständigt klart. Det handlar om en summa nära sju miljarder kronor, uträknat av två helt oberoende parter.

Själva förvaltningen är en jätteapparat med många avlönade tjänstemän inblandade. Till exempel är det personal från Naturvårdsverket, jordbruksdepartementet, polis, åklagare,     miljödepartementet, Viltskadecenter och Statens veterinäranstalt (SVA).

Ideellt spårningsarbete
Sedan har vi den privata delen som inte heller är gratis, trots att det mycket ideellt arbete som utförs. Spårinventeringen vintertid sker mestadels på frivillig basis. Jobbet görs i tron att det skall utgöra grund för en rättvis avskjutningskvot på områden som är mycket hårt drabbade, men detta har hittills visat sig vara förgäves. Regering och riksdag vägrar hårdnackat att tillåta ens en försiktig jakt på främst varg och lodjur, som har visat sig ha blivit ett mycket stort problem i vissa län. Vargpopulationen finns till 80 procent på 30 procent av landets yta. Detta håller inte längre.

Ännu ingen utvärdering
Det uppsatta delmålet för antalet vargar blev utan folkets välsignelse satt till 200 individer, eller 20 föryngringar. Därefter skulle beståndet utvärderas.
Detta har givetvis inte skett trots att vi idag har cirka 500 individer. Även vilforskningen tillstår att det sker många föryngringar nu. 
I år är det 30 föryngringar i stora drag. Om man då räknar med att det är fyra överlevande valpar per kull skulle det bara i år bli 120 nya valpar födda i landet. Då tillkommer redan befintliga djur plus tidigare kullar. Om det nu är någon som fortfarande inte inser allvaret med antalet vargar kan jag bara beklaga.

Stora problem för djurägare
Detta antal har medfört stora problem, särskilt för djurägare som samer med sin rennäring. Men vi har även andra tamdjursägare som bedriver yrkesmässig uppfödning. Vi har hundar som blir byte under jakt och även under andra aktiviteter som jaktprov. Vi har markägare, både privata och bolag, som varit tvungna att sänka arrendepriser per hektar på grund av svikande eller helt uteblivna viltstammar. Detta ger mycket stora summor för olika förluster.
Rekreationen för många landsbygdsbor är helt spolierad på vissa utsatta platser, eftersom rädslan för att bli angripen i naturen satt sig hårt i folks undermedvetna.

Tioårig pojke dödad av varg
Skolbarnen är en annan grupp som blivit medvetna om faran sedan en tioårig pulkåkande rysk gosse blev angripen och dödad för en kort tid sedan. Här gick det vips ut desinformation om att det inte var varg.
Denna ”dementi” kom från djurens vänner, kanske av rädsla eller okunskap för att det verkligen kunde hända. Nyheten om tioåringen visar att vargen inte är ett djur att lita på.
Även fastighetspriserna försämras inför tanken att ha djur eller barn där det finns varg.

100 000 kronor för radiomärkning 
Som lite kuriosa kan nämnas att det kostar minst 100 000 kronor att söva ned en varg och förse den med pejlingsutrustning. Radiomärkning är en åtgärd som i sin tur kräver viss översyn, då batteriet måste bytas ut med jämna mellanrum. De som jobbar med detta  skall ha lön, milersättning och så vidare.
Polisen, framför allt i Dalarna gör razzior för att leta efter folk som tjuvjagar varg. Bara helikoptern i en sådan insats kostar 15 000 kronor i timmen. Här kan det meddelas att inte enda tjuvskytt har ertappats trots dessa massiva insatser. Däremot har jägare fått utstå kränkande behandling under dessa razzior.
Det verkar som om det har gått en massa prestige i denna smutsiga ”affär”, där gräsrötterna bara skall foga sig och snällt tiga. Att försvara rovdjurspolitiken får det kosta vad kosta vill.