Hur länge ska myndigheterna mörka antalet vargar?

Natten till fredagen den 21 oktober fick jag besök av en för oss jägare känd figur nämligen vargen. Den besökte mina får i den ingärdade åkermarken nedanför mitt hus. Besöket skedde mitt i natten. Slutresultatet var fyra döda djur samt ett rivet men ej svårt skadad. Efter en vaknatt över djuren så kom länsstyrelsens besiktningsman […]

Natten till fredagen den 21 oktober fick jag besök av en för oss jägare känd figur nämligen vargen. Den besökte mina får i den ingärdade åkermarken nedanför mitt hus. Besöket skedde mitt i natten. Slutresultatet var fyra döda djur samt ett rivet men ej svårt skadad. Efter en vaknatt över djuren så kom länsstyrelsens besiktningsman på besök på morgonen och gjorde allt vad som ska göras för att dokumentera skador, djurart som angripit, avförningsprov av dessa individer för analys och pappersexercis.

Vid en diskussion runt köksbordet, där även två grannar deltog, fick vi inte svar på så mycket som vi ville.

Därför gick jag ut i pressen via Värmlands Folkblad på måndagen. Jag ställde krav att de ansvariga myndigheterna skulle redovisa vad som händer och sker på rovdjursfronten i bygden.

På tisdagen var artikeln inne i tidningen och på onsdagen klockan 17 fick jag återigen besök av denne besiktningsman, som delgav mig följande. Troligen befinner vi oss mitt i ett vargrevir. Det var också mycket troligt att en föryngring skett i detta revir. Alfahonan är troligen en hona från Gräsmarksreviret, som varit borta för dom ”ett tag”. Alfahanen är troligtvis från Gråfjäll i Norge och denne individ var enligt samme besiktningsman mycket värdefull ur genetisk synpunkt, eftersom dennes morfar härstammade ”utifrån”.

Vi har nu ett vargpar på norska sidan. Vi har ett vargpar i vår dalgång (Röjdådalen). Sedan gammalt har vi även ett etablerat vargrevir i nästa dalgång. Det är Viggälvsdalgången med Boviggsvargarna, även känt som Nyskogareviret.

Vidare kom det under besöket på onsdagen fram att ett angrepp på tamboskap skett dagen efter i Vägsjöfors ytterligare en dalgång bort.

Jag var i Torsby och handlade på fredagen och när jag stod vid köttdisken stod två män bredvid mig. De hade en relativt högljud konversation angående älgjakt och varg. Det visade sig att de jagade i mitten av länet. Stora delar av deras viltvårdsområde var tomt på älg. De hade endast skjutit tre vuxna djur av 26 vuxna djur och de var också mitt i ett vargrevir.

Lägger man så till uppgifter om varg i Dalagränsen, varg i västra delen av Värmland, varg i östra delen av Värmland samt strövdjur i södra delen av Värmland så förstår ni kanske min undran.

Hur många vargar finns det egentligen i Värmlands län?

Hur många djur finns det i hela landet?

Hur länge ska myndigheterna mörka antalet individer?

Eller kan det vara så illa att myndigheterna inte vet hur många vargar som finns i våra skogar?

Hur länge ska myndigheterna mörka om nästa delmål? 200 individer är ju endast ett delmål.

Säkert kan frågeställningen späs på med ett flertal frågeställningar om fortsättningen av ”vargpolitiken”.

En sak är säker. Under dessa två veckor som nu fortlöpt har ingen från någon vargvänlig förening hört av sig. Ingen som värnar om vargar har undrat hur mina skadade djur mår. Ingen har heller frågat hur jag mår som ägare till en hög lemlästade djur. Det tycker jag är lite konstigt med tanke på alla skriverier som dessa människor har för sig i olika tidningar. Dessa skribenter kallar sig för djurens försvarare, men det gäller nog inte vår tamboskap eller hundar och andra husdjur.

Lennart Persson, i Östmark, styrelseledamot i Rännbergs vvof.