Jämtland har för många hungriga björnar

Det kommer att dröja länge innan jägarna i Valsjöbyn kan lägga den traumatiska upplevelsen med den björndödade jaktkamraten bakom sig.
I Valsjöbyn, och på de flesta andra håll i vårt björntäta län, hopar sig frågorna. Var det en enstaka händelse? Skall detta fortsätta i all evighet? Vågar någon ta tag i problemet?

Länets främste expert när det gäller björn och björnjakt, Lars Svanberg, har varnat länsstyrelsen för att det under hösten skulle kunna komma till problem eftersom tillgången på bär var i stort sett noll.

Varför vidarebefordrade inte länsstyrelsen den varningen till jägarna och de boende i de björntätaste områdena?

För 25 år sedan fanns inte så många björnar i länet. Det är därefter, kanske de senaste tio åren, som björnstammen vuxit utom kontroll för Naturvårdsverket. Målsättningen 400 björnar i Jämtlands län har enligt flera experter överträffats med 400 procent.

I media och bland myndigheternas tjänstemän talar man hela tiden om att det inte hänt mer än några få incidenter med dödlig utgång de senaste 100 åren. Det är klart att det inte händer några incidenter när det inte finns mer än några få björnar.

Tre människor björnföda på tre tre år

Varför säger man inte att tre människor blivit björnföda på lika många år? En i Finland där en motionär dödades, en i Nausta i Norrbotten och en i Valsjöbyn.

I media kallar man den dödade mannen i Valsjöbyn för älgjägare. Hade man gjort det om han hade blivit påkörd av en bil?

Så vitt känt är hände olyckan på kvällen och mannens älgstudsare hängde på väggen inne i hans stuga.

I ett läge när förstämningen var som allra svårast bland kamraterna i Valsjöbyn uttalade sig Ruben Johansson, länsstyrelsen i Östersund på ett sätt som får skinnet att knottra sig.

– Den här händelsen är inte orsak nog att minska ner björnstammen, sade han.

Hur kunde han vara säker på det så snart efter det att den tragiska olyckan hade hänt?

Defensivt angrepp?

Magnus Kristoffersson kallar angreppet i Valsjöbyn för defensivt. Hur kan han påstå det när björnen hade alla möjligheter att fly? Var det inte i stället så att en svulten björn var ute på jakt efter föda?

Med tiden lär det bli känt hur mycket av den stackars mannen som återstod, hur mycket björnen täckt över och sparat för kommande behov.

I Valsjöbyn och på andra håll undrar man nu hur många svultna björnar vi har i länet som skulle kunna utgöra en fara för människor. Avsaknaden av främst blåbär har gjort att björnarnas fettlager inte är tillräckligt för vintervilan. Vi vill tro att björnen känner detta och att den troligen är rätt desperat. Länsstyrelsens uppgift borde ha varit att upplysa medborgarna.

Låt oss leka med tanken att vi har 1 600 björnar i länet och att de reproducerar sig med tio procent per år. Vill man minska stammen duger det inte att skjuta bort 80 stycken när stammen växer med 160 djur. Det borde man förstå på länsstyrelsen.

Mats Eriksson, sekreterare för Jägarnas Riksförbunds distrikt i Jämtland/Härjedalen