I Runar Brännlunds stora undersökning är underlaget sedan 2004. Drygt 2 500 personer svarade på frågor från SCB. Folkaktionen ny rovdjurspolitik har nu fem år senare haft en enkätundersökning vid tre olika jaktmässor på olika ställen i landet: Elmia, Fäviken samt Grönklitt.
Ur statistiken från SCB lyckades Brännlund slå fast att kostnaderna för rovdjurspolitiken överstiger betalningsviljan hos de tillfrågade.
Obehag hos personer i vargområden är en indirekt betydande kostnad som måste kompenseras, exempelvis via regionala bidrag från staten.
Det är tydligt att dagens kompensationssystem inte lyckats förankra rovdjurspolitiken bland lokalbefolkningen i vargområden.
En stor majoritet bland lokalbefolkningen i vargområden är inte villig att bidra ekonomiskt till rovdjurspolitiken.
Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik (FNR) gjorde en enkätundersökning och fick svar från 1 381 personer på landsbygd, 370 personer som bodde i samhälle och 309 personer som bodde i stad.
Statistiken delads även upp i kön och ålder, så man kan fördjupa statistiken kraftigt.
Över 90 procent negativa till varg
• 98 procent av dem som svarade tyckte att viltrika marker var bättre än rovdjur på markerna.
• 90 procent ville inte alls ha vargar i sitt närområde.
• 77 procent ville inte alls ha vargar nära sin bostad och 15 procent ville ha vargar 100 mil bort.
Majoritet för noll vargar
En fråga satte varg mot satsning på vård, skola och omsorg, som vi sett stora indragningar i under senare år. 98 procent ansåg att det inte var rimligt att satsa på varg i Sverige.