Det är viktigt att det blir en ändring av EU:s Art- och habitatdirektiv, så att Sverige inte tappar allt inflytande över rovdjursförvaltningen, menar Gunnar Jakobsson.
Foto: Ron Hilton / Shutterstock.com Det är viktigt att det blir en ändring av EU:s Art- och habitatdirektiv, så att Sverige inte tappar allt inflytande över rovdjursförvaltningen, menar Gunnar Jakobsson.

Debatt:

Målet är att fylla Europa med rovdjur

I dagsläget är det lite lugnare i vargdebatten. Licensjakten på 44 djur är lagd till handlingarna. Glädjande är att politiker mer och mer börjar höras i debatten. Man talar nu om en riktad selektiv jakt på varg. Detta låter ju bra, men i sanningens namn ska sägas att Högsta Förvaltningsdomstolen ännu inte har sagt sitt.

Om man lusläser EU:s Art- och habitatdirektiv, och alla de förklaringar och domar som rör jakt på strikt skyddad art genom dispenser eller undantag i artikel 16.1, förstår man att läget långt ifrån är klart.
Att ett land vid enstaka tillfälle kan få rätt att licensjaga strikt skyddad varg i bilaga 4 genom dispenser i artikel 16.,1 när alla kriterier är uppfyllda, är inget konstigt. Detta stöds av Art- och habitatdirektivet så långt.
Men att som många nu tycks tro att vi per automatik kan åberopa dessa dispenser år efter år är inte förenligt med Art-och habitatdirektivet. Där kommer bevarandesidan att hitta vägar att hindra vargjakten.

Men nu till en annan sida av samma problem. Kommissionen har vad jag förstår ännu inte kommenterat den svenska vargjakten. Kommissionen har men hjälp av sin expertpanel och rådgivare i rovdjursfrågor, LCIE.
Det står för Large Carnivore Initiative for Europe och är en sammanslutning av biologer och forskare med målet att återintroducera de stora rovdjuren i Europa. Under det senaste året har det givit ut sin önskevision av rovdjurspoulationen i Europa. Klicka här:

Läsningen av detta dokument är skrämmande för alla som berörs av rovdjuren i sin vardag. Målet är eller har varit att fylla Europa med de stora rovdjuren och då i synnerhet varg.
Detta mål är på många håll redan uppnått men protesterna blir allt större och högljudda. Politiker i de mest drabbade länderna börjar agera.

Därför har LCIE på senare tid börjat ändra sin strategi, trots Art- och habitatdirektivets stränga skrivning. De menar nu att viss jakt kan godtas men fortfarande inom ramen för att vargen är strikt skyddad i bilaga 4 i art- och habitatdirektivet.
Med detta hoppas man kunna ta udden av de mest högljudda protesterna i medlemsländerna. Detta senario är det sämsta tänkbara.
Vi kommer fortfarande att ha vargen som strikt skyddad i bilaga 4 men får möjlighet till marginell jakt under dispens. EU och kommissionen, läs LCIE, har fortfarande full kontroll över Europas vargar.
Ett annat resultat av detta är att vi får en fortsatt men mindre ökning av vargstammen som vissa grupper i Sverige kan nöja sig med. Vad vi får är en förvaltning av en redan ohållbar situation.
Årets vargföryngring, med uppemot 50 kullar, ger upp till 200 vargvalpar i år. Räknar vi med en licensjakt på 45 djur, paragraf 28, skyddsjakt, trafikdöd och annat så hamnar vi på cirka 120 djur. Då ökar stammen med 80 djur.
Naturvårdsverket som bara lyder en herre, nämligen LCIE, har till fullo anammat detta upplägg. Men miljöorganisationerna motsätter sig denna urvattning av Art- och habitatdirektivets bilaga 4, strikt skyddad, och kommer med största sannolikhet att med alla till buds stående medel försöka obstruera all jakt med med hjälp av överklaganden till domstol.

Nu är då frågan – pest eller kolera? Eller ett tredje alternativ? För att bringa ordning i förvaltningen av varg inom EU måste en nedklassning av vargens skyddsstatus från bilaga 4 till bilaga 5 kunna ske per automatik när vargpopulationen uppnått gynnsam bevarandestatus (GYBS) i respektive land.
Med vargen klassad till bilaga 5, skyddad, ger det respektive medlemsland rätten att själv utforma sin vargförvaltning lämplig för det egna landet. Dessutom kan inte jakten bli föremål för överklaganden.
Denna ändring i Art- och habitatdirektivet är den viktigaste och mest brådskande åtgärd som våra politiker har att arbeta med. Kommer inte en sådan ändring tillstånd inom en snar framtid riskerar vargförvaltningen i Sverige och andra EU-länder att urarta i en så kallad ”lokal” förvaltning utom all myndighetskontroll.
Ändringen i Art- och habitatdirektivet är också brådskande med tanke på det av Naturvårdsverkets pågående projekt Claws and laws. Klicka här för att läsa om projektet.

Projektet syftar till att ändra förutsättningarna för bestämmande av GYBS och göra detta underställt EU och EU:s lagstiftning. Sker detta så tappar vi allt inflytande vi har kvar över vår rovdjursförvaltning.

Gunnar Jakobsson