Människan är inget rovdjur

Många tillskyndare för varg och andra rovdjur använder ofta argumentet att eftersom människan är det största rovdjuret har vi inte rätt att ifrågasätta rovdjurens vara eller inte vara i vårt land.
Definitionen på ett rovdjur är en varelse som i huvudsak lever på att döda och äta andra djur.

Av speciellt intresse är de rovdjur som inte själv riskerar att bli bytesdjur för ett större rovdjur. I vårt land har vi fyra sådana, björn, varg, lo och järv.

I en miljö utan eller mycket lite mänsklig närvaro är dessa djur viktiga för balansen i naturen. Eftersom dessa djur inte kan planera från år till år kommer de att döda så mycket byte de kan så länge det finns något. När Alaska utforskades av amerikanska armén var svälten det största problemet. Det var mycket ont om villebråd i ödemarken.

Människan å sin sida är absolut unik. Det är den enda varelse som kan planera för framtiden och anpassa naturen till att vara maximalt produktiv till sin egen fördel.

Visst händer det att ansvarslösa individer och stater bär sig åt som rovdjur, det vill säga bryr sig inte om framtiden utan det är vinningen för dagen som är viktigast.

Men om detta varit det normala skulle vår civilisation som vi har den idag inte kunnat existera, och vi skulle definitivt inte ha vårt rika klövviltbestånd.

Utan den förmågan skulle vi inte ha utvecklats från jägare- och samlarstadiet. Kom ihåg att all vår föda kommer från vår förmåga att få ut maximalt, med minsta möjliga ansträngning. Trots att befolkningen i Sverige då var mycket mindre var svälten vanlig på 1800-talet.

Det unika är att i sitt rätta element, landbacken, kan människan ersätta alla andra topprovdjur, utan att naturen i människans närhet riskerar ekologisk kollaps, något som ofta hävdas är oundviklig utan naturliga rovdjur. En total villfarelse som till och med hävdas från forskarhåll.

Professorer och docenter på SLU tycker att en sällsynt växtätare, pandan, är ett bra jämförelseobjekt med det troligen vanligaste stora rovdjuret på jorden, vargen.

Rovdjuren i Sverige har inte på århundraden funnits i ett sådant antal att de märkbart kunnat påverka ekologin eller den biologiska mångfalden. Och vår biologiska mångfalds motor är uppodlingen av jorden och boskapsskötsel.

Märkligast finner jag miljöpartiets inställning. Man säger ofta att vi ska ett ekologiskt hållbart system för energi och mat. Trots detta driver man en politik som riskerar 5-10 procent av vår animalieproduktion, den renaste delen, utan vill avsätta den för att föda upp rovdjur. Rovdjur, som när viltet tar slut, för det gör det utan rovdjursförvaltning, kommer att rikta sina ansträngningar mot våra tamdjur. Precis som de gjorde under gångna århundraden. Och våra så kallade rovdjurstängsel stoppar idag varken björn eller lo. Och den dagen vargen kommer underfund med att det går bra att hoppa över så är det fritt fram för den också. Vargen som sköts i Laxå var på insidan av ett elstängsel.