Miljoner pumpas ut till propaganda för rovdjur

Naturvårdsverkets beviljande av medel för rovdjursinformation är som föregående år förbehållet de organisationer som aktivt propagerar för dessa djur. Något utrymme för objektiv informationsspridning ges inte. 4,8 miljoner kronor har i dagarna delats ut för olika kommunikationsprojekt där våra stora rovdjur är inblandade.

Brå-rapporten som kom ut under 2007 tryckte på att ökade straffsatser mot illegal jakt inte var en framkomlig väg. Brå ansåg att det borde föras en dialog med invånarna. Överåklagare Sven-Erik Alhem framförde i ett debattprogram motsatt uppfattning. Information från invånarna skulle hämtas genom Stasi-liknande metoder genom Säpos försorg.

Rovdjursutredningen pekade också på att förståelsen mellan de styrande och de drabbade hade stora brister.

Den sociala fällan

Man pratar om den sociala fällan. Dialog ansågs vara nödvändigt för att fällan inte skulle slå igen. Men piskan i form av förslag till kriminalisering av förberedelse till illegal jakt fanns också med.

Avhandlingen ”I vargen spår” av Serena Cinque lyfte fram stora brister i länsstyrelsernas sätt att kommunicera med invånarna. Kommunikation gjordes så långt möjligt genom telefon och skriftlig kommunikation. Några resurser för att helt enkelt gå ut och lyssna på medborgarna fanns över huvud taget inte i länsstyrelsernas begreppssfär.

Dialog innebär att två parter möts på lika villkor, information betyder att medborgarna delges objektiva fakta, för att baserat på denna, komma med ett eget ställningstagande.

Propaganda hör hemma i diktaturer

Propaganda däremot betyder att den ena parten ensidigt vill styra mottagarnas åsikter för att få dem att ändra sitt beteende i en önskvärd inriktning. Sådan propaganda är diktaturstatens främsta kännemärke.

Granskar man vem och till vilka ändamål pengarna har fördelats är det, med ett eventuellt litet undantag inom renskötseln, ren och skär propaganda. Av information och dialog finns inte ett spår.

Inget stöd till objektiv forskning

Det finns till exempel inte en krona avsatt för objektiv forskning i hur rovdjuren påverkat glesbygdsnäringarna och de som lever där. Vid privat kommunikation med en av de främsta vargforskarna framhöll han, att han gärna offrade fäbodarna och våra unika lantbruksraser för att få ha vargen kvar.

Allemansrätten är i stora delar i praktiken satt ur spel, eftersom det för många, främst de äldre eller barnfamiljer, är förenat med stor olust när man betänker möjligheten att möta björn eller varg.

Råd ges som att man ska gå fram som en levande megafon för att skrämma allt vilt i sin väg. Naturen ska njutas i tysthet och gärna i ensamhet. Först då ger den sann vederkvickelse.

Personligt påverkade av rovdjur

Folkaktionen ny rovdjurspolitiks medlemmar är till större delen personligt påverkade av rovdjur i närområdet. Våra medlemmars vardag blir ofta starkt begränsad och man upplever att livskvaliteten har försvunnit. Och livskvalitet är inte bara jakt. Det är främst tryggheten för familj och djur som är viktiga.

Vi hade begärt pengar för att kunna distribuera allsidig information om hur rovdjuren påverkar vår vardag. Speciellt hade vi också begärt en mindre summa pengar för att åskådliggöra de små djurhållarnas situation med rovdjur i närområdet.

I en sann demokrati får olika åsikter komma fram på lika villkor. Vad gäller rovdjursfrågan får vi tyvärr konstatera att Sverige inte är en sådan demokrati. Exemplet från Norge där vår motsvarande organisation får ett frikostigt bidrag från norska staten, borde leda till eftertanke och självrannsakan.

Inge Johansson, ordförande riksorganisation

Stig Hansson. ordförande Västra Götaland

Gullmar Nilsson, ordförande Värmland

Lennart Lantz, ordförande Gävleborg

Nils Björklund, ordförande Dalarna

Genom Calle Seleborg