Företrädare för Skandulv och Viltskadecenter på Grimsö ägnar i sitt svar på vårt öppna brev kraft åt att förklara hur rovdjursinventeringarna genomförs och hur resultaten sammanställs. Vi har i vårt brev inte ifrågasatt inventeringarna eller hanteringen av resultaten.
Det vi pekat på är att inventeringsresultaten med nödvändighet kommer för sent för att ge en aktuell bild av vargstammens numerär, vilket gör att debatten kantrar och skapar misstänksamhet och misstro hos berörda människor.
Vi ville med vårt inlägg peka på behovet och betydelsen av en prognos på vargstammens tillväxt, så nära i tiden efter senaste föryngringen som möjligt.
En sådan prognos anser vi att forskningssidan är bäst skickad att ta fram men naturligtvis ska inventeringarna finnas för att få en bekräftelse på prognosernas riktighet eller felaktigheter.
Minskade motsättningar och ökad förståelse för rovdjurspolitiken, framförallt då gällande varg, är ju en prioriterad fråga från statsmakternas sida. Vi tycker att våra framförda synpunkter ligger i linje med denna strävan.
Dessutom vill vi peka på nödvändigheten av aktuella uppskattningar för att kunna förvalta och balansera den befintliga vargstammen på en rimlig nivå. Att finna metoder för detta blir än mer viktigt med tanke på förutspådda klimatförändringar med barmarksvintrar som en möjlig effekt.
Vad beträffar delen om de så kallade ”andra vargarna” har vi full förståelse för svårigheten att följa och räkna dessa vargar i Sverige. De börjar ju bli ganska många. Vi vet naturligtvis att man numera gör en procentuell beräkning av dessa i rapporteringen. Vi har dock uppfattningen att de procentuellt är flera än vad forskningssidan torgför.
Per-Olof Flood, rovdjursansvarig Uppsala
Kurt Borg, ordförande Värmland
Kjell Dahlin, ordförande Örebro
Malte Sandström, ordförande Dalarna
Hans Degerman, ordförande Gävleborg
Roland Johansson, ordförande Jämtland-Härjedalen
Läs mer
”Forskare ger fel vargsiffror”
”Missriktat krav på forskare”
