Vi anser att rovdjursutredaren visar prov på ett mycket nonchalant förhållningssätt mot de som drabbas då han inte bemödat sig att räkna ut vad extrakostnaden blir för de berörda näringar som drabbas av nyetableringen av varg.
Högre stängsel behövs
Om man skall bygga stängsel som håller varg och björn ute krävs högre stängsel än normalt 1,2-1,5 meters höjd.
Det krävs minst fem trådar mot normalt två-tre trådar och det krävs även högre strömstyrka än normalt.
För att förhindra att varg eller björn kryper under stängslet krävs att nedre tråden sitter lågt. Detta medför att det finns risk att växtligheten får kontakt med den nedre eltråden. Om det sker avtar effekten på stängslet.
Extra stängselskötsel krävs
Därför krävs extra skötsel av ett rovviltstängsel genom att man måste gå varannan vecka med en grästrimmer och slå bort gräs som växer upp mot stängslet.
Vi har gjort beräkningar vad den extra stängselkostnaden skulle vara per län på alla betesmarker. De betesmarker som vi har tagit med i beräkningen är betesmark, slåtteräng, skogsbete, fäbodbete, alvarbete, mosaikbetesmarker och ospecificerade betesmarker.
(Källa Statens Jordbruksverk 13 JO 10 SM.)
800 miljoner konor för stängsel i varglänen
Slutsumman om vi adderar alla tilltänkta varglän stannar på drygt 800 miljoner om året i extra kostnader för drabbade bönder. Det skall ställas i relation till de 40 miljoner som budgeterats 2012 i bidrag.
Bidrag kan endast sökas efter att man satt upp stängsel, vilket innebär att fårägare som inte har råd med denna investering inte heller kan få något stöd.
Utredaren menar att det är upp till djurägaren att se till och skydda sina djur och ha säkra stängsel.
Uppåt 400 miljoner årligen för fårskötseln
Vi har analyserat fårskötseln. Den näringen omsätter cirka 115 miljoner kronor per år och kommer att drabbas av extra stängselkostnader på cirka 300-400 miljoner om året.
Även den som inte är så bevandrad i ekonomi kan se att det blir en mycket stor förlustaffär för fårnäringen. Om bönder med betesdjur blir tvingade att sluta kommer vackra och biologiskt viktiga hagmarker att få växa igen.
Bidragspengarna räcker inte
Utredaren påpekar sedan att man kan söka bidrag från länsstyrelsen till vargavvisande staket.
De pengar som anslås till detta handlar endast om någon procent av de faktiska kostnaderna för att sätta upp staketen. Sedan tillkommer ett stort underhållsbehov som man inte kan få bidrag för.
Det finns i dag cirka 9 400 fårföretagare i Sverige. En stor andel av dessa kommer att finnas inom vargrevirer. Om man inte kan få sin verksamhet att gå ihop måste man givetvis sluta och kanske gå från hus och hem.
Svårt få acceptans för vargar
Detta faktum gör givetvis att det är svårt att få acceptans för en så stor vargstam som utredaren föreslår.
Givetvis kan vi inte acceptera att bönder slås ut på grund av att de skall stå för notan av rovdjuren. Det är staten som måste in med pengar. Då skall nyttan av att bevara värdens vanligaste rovdjur – vargen – ställas i relation till det stora behov vi har av att förbättra skola och vård i vårt land.
Kan ge nej till frilevande varg
Om man sätter sig in ovanstående problematik inser de flesta människor med empati med andra medmänniskor att det krävs begränsningar av vargstammen till ett absolut tak på max 210 vargar.
Skulle staten inte ens ställa upp att finansiera dessa vargar anser vi inte det finnas underlag att ha frilevande varg i Sverige.
Svenljungagruppen, Thomas Ekberg, Kjell Lennartsson, Bengt Håkansson, Urban Nilsson, Leif Andreasson och Mikael Fransson
