Geists utlåtande kommer att göra rent hus med myten om den ofarliga vargen och visa att Carnegie var ett offer för den myten.
Geist kommer att visa hur vi har kommit så snett i uppfattningen och hur varg kan bli ett riskmoment som utvecklas till en fara för människor.
Eftersom svenska och norska forskare försökt förneka Elis Pålssons översättningar från ryska dokument har de en stor skuld i att sanningen har förvanskats.
30 forskare har getts tillfälle att granska utkastet av Valerius Geist. Praktiskt taget alla kommentarerna är positiva. Nedanstående är ett litet fristående utdrag. Fundera över var vi snart står med den skandinaviska vargstammen.
Vargens ofarlighet har framhållits intensivt av vargförespråkarna. Forskarna har undvikit sanningen i sin iver att få tillbaka vargen till områden där det bor människor.
Ofta hänvisar de till att ingen i modern tid i västvärden fallit offer för varg. Studier av situation i öster, där vargar är vanliga, och historiska händelser i vårt närområde visar på en helt annan bild.
Nedanstående (som sammanställts av Valerius Geist, professor emeritus i etologi) visar både varför vi inte haft några angrepp på lång tid och varför den nuvarande rovdjurspolitiken kan leda till problem.
Risken för vargattack är praktiskt taget noll:
1. Vargen är sällsynt.
2. Vargen jagas fortlöpande, sjuka och habituerade vargar tas bort.
3. Det finns gott om naturligt och varierande naturligt byte.
4. Det finns inga soptippar med organiskt material eller avsiktligt matande av vargar.
5. Rabies förekommande inte i omgivningen.
6. Aktiv viltvård av personer, som känner till vilka faktorer och situationer som leder till fara och vidtar snara åtgärder när så är påkallat.
Mycket stor risk för vargattacker på människor:
1. Vargar är vanliga.
2. Vargar är skyddade från jakt och upplever människor som ofarliga.
3. Naturliga byten börjar sina.
4. Vargar får tillgång till köksavfall, matas eller har tillgång till åtlar som anläggs nära bostäder.
5. Tillgång till lättjagade tamdjur eller husdjur.
6. ”Experter” som hävdar att vargar är ofarliga och därmed invaggar människor i falsk säkerhet.
7. Vargar tillåts komma nära bebyggelse och människor och kommer undan oskadda vid angrepp på tamdjur och husdjur.
8. Istället för skyddsjakt på vargen anklagas offren för att ha burit sig ”fel” åt. Forskarna förklarar på ett ”vetenskapligt” sätt att beteendet var onaturligt.
Stegen i habitueringen:
o Reviret börjar tömmas på bytesdjur på grund av predation och att bytesdjuren flyr området.
o Under sökandet efter föda närmar sig vargen bebyggelsen, i början på natten.
o Vargarna börjar ses på dagen när de observerar människornas göranden
o Mindre tamdjur attackeras nära eller på gården. Rastning av hund är inte längre riskfritt.
o Större boskap attackeras. Första stadierna är bett i svansar, öron och bakhasor. Vargar förföljer ryttare.
o Vargarna närmar sig människorna alltmer. Slaget byte försvaras.
o Attacker på mäniskor. I början trevande, sedan alltmer bestämda. Speciellt barn blir utsatta.
Observera att om vargen avsiktligt matas i samband med ekoturism kan habitueringen gå mycket snabbt. Annars är det i allmänhet en utdragen process. Utstötta ungvargar, som inte ensamma klarar att nedlägga till exempel en älg, är också en klar fara. I Asien varnar man speciellt för perioden på året när ungvargar ska vandra ut. Ensamma tikar med brist på bytesdjur i närområdet till lyan är också riskdjur (Spanien).
