Våren och försommaren är en tid då media berättar om att länsstyrelsen beslutat om skyddsjakt på rovdjur i fjällen. Oftast gäller det björnar som beger sig upp i kalvningslanden för att döda och äta vuxna renar och deras kalvar. Men även andra arter av rovdjur finns i dessa områden.
Renkalvar är mycket lätta byten för rovdjur. Detsamma gäller de dräktiga eller nykalvade vajorna som enkelt dödas i de snöförhållanden som våren skapar.
Gradvis under de senaste tio åren har regeringen förändrat rovdjurspolitiken i förhållande till samebyarnas förluster till rovdjur. Från att ha varit inriktad på att bevara rovdjuren – med ekonomisk ersättning till samebyarna – har politiken skiftat.
I dag kräver regering och riksdag mer aktiva åtgärder för att direkt förebygga och motverka förluster som rovdjuren orsakar.
Från bevara rovdjur till begränsa skador
Skälet till denna förändring är att rovdjurspopulationerna, det vill säga antalet djur och deras geografiska utbredning, är stabilare och större nu än när staten påbörjade bevarandearbetet. Men det hänger också samman med att kunskapen om rennäringens förluster har ökat.
Vi har fått en större insikt om både var och när åtgärder bör sättas in för att vara effektiva.
Tidigare inväntade länsstyrelsen på att skador uppstod innan beslut om skyddsjakt. Numera är den politiska intentionen tydlig – länsstyrelsen ska agera innan skadorna uppstår.
Minska rennäringens förluster
Sedan 2010 finns det i varje län en viltförvaltningsdelegation, som består av representanter för alla intressen som berörs av rovdjurspolitiken. Där sitter företrädare för bland annat jägarna, rennäringen och skogsbruket.
I frågan om hänsynen till rennäringen och de skador som rovdjuren orsakar, har delegationen i princip varit enig sedan start – skadorna ska minska utan att förutsättningarna för arternas överlevnad äventyras.
Varje beslut om skydds- eller licensjakt ska därför genomsyras av att rennäringens förluster måste minska.
Åtgärdsplan för varje sameby
I juni 2014 påbörjade länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Dalarnas och Jämtlands län arbetet med ett regeringsuppdrag. Det består av att tillsammans med Sametinget, Naturvårdsverket och samebyarna beräkna varje samebys förlust av renar på grund av rovdjuren.
I uppdraget ingår också att föreslå och genomföra åtgärder för att minska förlusterna till under 10 procent av vinterhjorden efter slaktuttagen.
I dag varierar förlusten mellan 5 och 40 procent beroende på sameby och år. Det finns samebyar som haft högre förluster än så vissa år. Och några samebyar ligger under tio procents förluster.
I vissa fall kan så mycket som mellan 40 och 50 procent av de födda kalvarna vara tagna av rovdjur redan innan slakten till hösten!
Vi tar tillsammans fram en plan för att minska rovdjursskadorna inom en sameby. Planen pekar ut de områden där skadorna sannolikt är högst och vilken rovdjursart som orsakar skadorna. Vi beskriver också när på året det sker och vilka åtgärder som kan vidtas för att minska skadorna.
Jämtlands län har fastställda miniminivåer för varje rovdjursart – nivåer som inte ska understigas. Det gäller därför för länsstyrelsen att väga av alla intressen för att på ett så hållbart sätt som möjligt genomföra regeringens och riksdagens politik.
Framtidens rovdjursförvaltning
Sammanfattningsvis tyder det mesta på att länsstyrelsen under de närmast kommande åren kommer att arbeta med att omfördela rovdjurspopulationerna i länet. De områdena där renarna befinner sig under längst tid på året är de mest prioriterade för åtgärder.
Ett sätt att styra detta är att jaga mycket i förebyggande syfte innan skadorna har uppstått.
Ett annat sätt är att zonera licensjakterna, det vill säga styra hur många djur som skjuts i olika jaktområden, så att flest björnar fälls i de områden där påverkan på rennäringen är störst.
Målet vid såväl licensjakt och skyddsjakt är att björnar och andra rovdjur fälls innan de orsakat skada. Rovdjuren, som till stor del under de senaste femtio åren funnits i och omkring fjällen, kommer därför att breda ut sig till andra delar av länet.
För var och en av arterna björn, lodjur och järv kommer det troligtvis att innebära följande:
• Färre björnar i fjällen – bibehållen stam öster om fjällen.
• Färre lodjur i renarnas vinterbetesland öster om fjällen – fler i Storsjöbygden.
• Färre järvar i fjällen – fler öster om fjällen.
Vad gäller varg så är länsstyrelsens och viltförvaltningsdelegationens uppfattning att det är mycket svårt att kombinera varg och rennäring i dagens läge. Detta är också riksdagens och de nationella myndigheternas uppfattning. Den fastställda mininivån för varg innebär därför att inga föryngringar ska ske i länet.
Jöran Hägglund, landshövding i Jämtlands län
