Dels för sin oro angående eventuella angrepp mot familjens hunden, dels för att meddela vargarnas skick.
Vargspanaren lät meddela att: ”De där vargarna behövde hon inte vara rädd för, de tar inga hundar.” (Vilka gör det då, kan man undra.)
Den halta vargen,”den har varit halt i tre år”, meddelade vargspanaren min granne. Vad det gäller skabbangreppen framkom ingen tanke på eventuell åtgärd. Det här är väl djurplågeri om något? Vore det inte humant att avliva dessa djur, trots att de är vargar? Människan har skyldigheter mot djuren, likaväl som djuren har rättigheter.
Långsam död till mötes
Djur som är angripna av skabb får svår klåda med håravfall och eventuell bakterieinfektion. De blir svaga och får svårare att jaga sin föda.
Många går en långsam död till mötes. Typiskt för angripna djur är ett förändrat beteende, långtifrån det skygga som annars är utmärkande – de tappar en del av sitt normala beteende.
Är det detta som gör att de kommer så nära inpå oss nu? I vårt område har vi i färskt minne den jakthund som enligt DNA-test visat sig blivit uppäten av just två vargar.
FAKTA
Varg kan uppfatta hundar som inkräktare på dess område (se rovdjursföreningens hemsida). Vissa hundraser löper större risk att dödas om en konflikt med varg uppstår. Med tanke på vilka djur som vanligtvis finns på vargens matsedel, (älg, rådjur, hare) torde de flesta hundar vara i riskzon. Vissa kan specialisera sig på tamdjur, framförallt får och ren, men vissa äter också gärna hund. Skygghet är ett av vargens mest utmärkande kännetecken. Om den inte är utsatt för jakt kan den snabbt vänja sig vid att människor inte är så farliga. (www.de5stora.com)
