För det andra kom ett förslag om förvaltning av rovdjuren på regional nivå. Inte helt oväntat får förslaget massiv kritik från rovdjurens vänner, som tycks tro sig vara ensamma om att ha sunt förnuft.
Att detta nya rovdjursförslag tidigarelagts kan bara uppfattas som ett tecken på att det blivit okontrollerad förekomst av rovdjur.
Dessutom inleds nya inventeringsinsatser för att försöka kartlägga rovdjurens utbredning. Detta är nog ett slag i luften. Viljan att rapportera och lägga ner mantimmar på spårinventering har drastiskt minskat eftersom det inte blir gehör om ökad avskjutning.
Etappmål för rådjur?
Här kommer det eviga tjatet in i bilden om att regeringen ”har beslutat om ett mål om ett visst antal rovdjur”. När skall det beslutas att bytesdjur som rådjur är värda att bevaras?
Skall det bli ett stabilt läge framöver med en hållbar situation, som även skulle innebära att maten räcker åt dagens lodjursstam, måste årets tillväxt i lodjursstammen skjutas bort.
Nu kommer detta inte att räcka, utan även ett antal djur av stammen måste fällas. Annars är det samma problem inom kort igen.
Dagens tilldelning är oförskämd mot både lodjur och djurägare. Till och med forskare säger att maten inte kommer att räcka särskilt länge till, inte ens om jakten på rådjur skulle upphöra helt.
”Snacka om slöseri”
Helt nyligen hittade jag två lodjurstagna rådjur. Det ena djuret hade blivit ”provsmakat” med ett halvt kilo kött. Det andra lodödade rådjuret var helt orört. Snacka om slöseri. Även om vi hade överskott på rådjur är detta helt oacceptabelt.
De är rovdjurens naturliga drift att bete sig på detta sätt och ta bytesdjur. Men det är även människans naturliga beteende och naturliga rätt att jaga. Rätten att försvara sin egendom eller byte har såväl djur som människa.
”Ja, men rovdjuren fanns ju här före oss”, resonerar rovdjursvärnarna.
Jaha och hur ska rovdjuren rent konkret kunna sköta ett fungerande samhälle? Nu får det vara slut på larvet. Det måste ju väl gå att samsas i ett modernt samhälle under kontrollerade former. Självklart skall det finnas djur av alla slag, men då med en förvaltning som är hanterbar.
”Sluta desinformera om rovdjuren”
Det viktiga nu är att sluta föra folk bakom ljuset om rovdjuren genom desinformation.
”De vilda djuren äger ingen”, hävdas det. Nähä, då verkar det fullt logiskt att jägarna slutar att bedriva viltvård, med allt vad det innebär som till exempel stödutfodring vid svåra förhållanden.
Vad kommer då att hända med de vilda djuren, som alla är värda att bevaras till varje pris enligt alla balkongbiologer? Människan har funnits i nittiotusen generationer eller tre miljoner år. Men först nu, de senaste åren, har tydligen ett antal människor kommit på hur allting ska skötas.
Försvunna vargar i Uttersberg
Ett ytterligare bevis på den obefintliga kontrollen av vargstammen är Uttersbergsvargarna, som minskat i antal. Följande kommentar görs från länsstyrelsen: ”Vi vet inte vart de har tagit vägen.” Hur många gånger har det inte propagerats för att det är full koll på vargarnas utbredning. Detta måste ju bara betyda att tidigare rapporter inte kan ses som annat än en stor desinformation. Så varför skall vi då tro på dagens rapporter, om att antalet djur stämmer?
Hur skall folk kunna lita på myndigheterna när det hela tiden spelas under täcket?
Ejnert Anderssen, Runhällen
