Jodå, Mitt i naturen gör tappra försök att bevisa för ”trögskallarna” att vargen är här för att stanna i vår fauna.
Vad ska hända med ”trögskallarna” som inte begriper detta? Vad ska staten göra? Lobotomera, kastrera, eller bura in dom?
I dagens samhälle tror inte jag att du snart ens får tänka tanken att du inte gillar varg. Vad påstods då i programmet? Jo, Estland hade skjutit bort 700 djur och har där accepterat att ha en konstant stam på 150 djur. Där var det gott om bytesdjur. Hur kan det komma sig att det fungerar i detta land?
Där är det i stort sett gratis jakt för den inhemska befolkningen, om vi jämnför med Sveriges priser alltså. Inga arrenden på 50-250 kronor hektaren.
Dessutom får ester försvara sina tamdjur som blir attackerade av varg.
Med svenska arrendepriser är det inte konstigt att folk reagerar på konkurrensen om bytesdjuren.
Att sedan vargfrågan vinklas med bara ”snälla” intervjupersoner ingår numera i spelets regler.
Riktigt intressant blev det när skötaren i djurparken började ”smörprogrammet” med att tala om för journalisten att inga häftiga rörelser eller hängande, skramlande, föremål var lämpliga.
Det kunde utlösa oanade reaktioner hos djuren som man inte hade kontroll över. Detta säger han om djur som umgås med människor hela tiden.
Var det någon mer än jag som såg hur denne kille vred på huvudet varje gång en varg gick bakom hans rygg?
Dessutom yttrade sig samma person om att vargen flyr människan i god tid. Men om det nu är en skabbsmittad varg, som har svårt att hitta föda? Vad händer då? Detta är ingen utopi, eftersom det skjuts skabbsmittade vargar i landet lite då och då. Det här är djur som inte går undan människans vittring, eftersom jakten på att skaffa sig föda suddar ut omdömet.
Snälla programledare, nästa gång ni vill ha frågor med lite substans hör gärna av er till någon som inte bara vill ha ”gulligull” om vargar.
Ejnert Anderssen, Runhällen
