En människas liv verkar idag vara värt 50 000 kronor, enligt rättspraxis för skadestånd. Hur mycket är då en varg värd enligt Naturvårdsverkets kommande utredning om skadeståndsanspråk för dödade vargar?
Hur skall Naturvårdsverkets ersättningskrav för dödade rovdjur tolkas? Innebär det att verket äger rovdjuren? Borde i så fall inte markägare få ersättning från verket för minskade jaktarrenden på grund av varg?
Högsta domstolen har i tämligen färsk rättspraxis (hittar inga ändringar efter 2008) fastställt beloppen till cirka 50 000 kronor vid uppsåtligt dödande av människa och 25 000 kronor vid dödande som sker av oaktsamhet.
Vid ett tillfälle krävdes en jägare på 100 000 kronor i skadestånd för att han av misstag sköt en varg på en rävåtel.
Enligt rättspraxis i början av 2000-talet fick anhöriga till person som dödats i samband med brott 25 000 kronor i skadeståndsersättning.
Gräsö- och Dels Ed-fallet gick till Högsta domstolen för prövning och många ifrågasatte Naturvårdsverkets ersättningskrav på 100 000 kronor för varg, när ett människoliv vid den här tidpunkten bara värderades till 25 000 kronor.
När det gäller hur människoliv värderas vid skadestånd finns ett exempel när det gäller anhöriga till Engla, som mördades i april 2008.
Flickans mamma och styvpappa begärde och tilldömdes ersättning för inkomstförlust och psykiskt lidande av övergående natur (så kallad sveda- och värkersättning). Flickans pappa och syster begärde och tilldömdes ersättning för psykiskt lidande.
Mamman, styvpappan och systern tilldömdes 75 000 kronor för det psykiska lidandet, medan pappan tilldömdes 50 000 kronor.
Domen har inte överklagats i fråga om skuld och påföljd. Däremot har samtliga anhöriga begärt högre ersättning för det psykiska lidandet
Högsta domstolen har i tämligen färsk rättspraxis fastställt beloppen till cirka 50 000 kronor vid uppsåtligt dödande och 25 000 kronor vid dödande som sker av oaktsamhet.
Tanken med dessa schabloner är att de anhöriga ska få dessa skadestånd utan att de ska behövas utredningar om omfattningen av de psykiska besvären.
Alla ska således i princip behandlas lika, oavsett förhållandena i det enskilda fallet.
De som menar att lidandet varit så omfattande att de ska ha högre ersättning än enligt schablonerna ska dock ha möjlighet att redovisa utredning om detta och på så vis kunna få högre ersättning.