Varg och landsbygdens utveckling

De som väljer att bo på landsbygden gör det för att de värderar tystnaden, frisk luft, närheten till naturen med svamp och bär, där de kan gå ut med hund och barn eller rida i skogen och finna avkoppling. En del har får, hästar eller andra betesdjur för att hålla kvarvarande betesmarker öppna och skapar […]

De som väljer att bo på landsbygden gör det för att de värderar tystnaden, frisk luft, närheten till naturen med svamp och bär, där de kan gå ut med hund och barn eller rida i skogen och finna avkoppling.

En del har får, hästar eller andra betesdjur för att hålla kvarvarande betesmarker öppna och
skapar därigenom ett öppet landskap, en värdefull biologisk mångfald, som uppskattas av övriga boende och tillresande storstadsbor på jakt efter en tids avstressning.
Några ägnar sig åt världens äldsta yrke – att gå ut i skogen med hund och bössa, idag inte för att överleva, men för motion och en avstressande upplevelse i naturen.
Allt detta upplevs som livskvalitet och är landsbygdens kulturutbud och avgörande för att bo kvar och för att nya barnfamiljer skall söka sig dit.
I dagens IT-samhälle är det fullt möjligt att försörja sig genom ett boende på landet och njuta av denna livskvalitet. 
En utdöende livsstil
Med dagens koncentration av vargar i Bergslagen är denna livskvalitet ett minne blott. Dagligen rapporteras om vargar som stryker runt hus och gårdar, är orädda och hotfulla mot hundar och människor och skapar social oro.
Hundjakten är ett minne blott, hästägare vågar inte rida, småbarn tillåts inte vara ute ensamma, med mera. Långsamt kommer landsbygden att utarmas. I takt med detta försvinner den service som är en förutsättning för att kunna bo där. Vilken barnfamilj med intresse för kulturutbudet på landet vill flytta dit? Hur skall storstadsbornas behov av avstressning kunna tillgodoses om landsbygden är avfolkad, igenbuskad och all service är borta?

”Vargen är inte utrotningshotad”
Det finns över 100 000 vargar i världen. De finns i obebyggda trakter med bergsmassiv utan folk och bosättning och om vargarna kommer ner i byarna är de mer eller mindre fredlösa. Vargen är inte utrotningshotad. Det finns inget land i världen som skulle plantera ut varg i ett område med en befolkningsstruktur som Götaland och Svealand, isolerat från kontakt med andra vargförekomster.
Det finns heller inget land som accepterar att vargarna går bland hus och gårdar där det finns folk och djur och skapar social oro utan att snabbt låta dem avlivas.
Det finns heller inget land som spenderar 500 000 kronor per varg genom förvaltning, bevakning och forskning med mera. Ett överslag för Dalarna visar att den lokala förvaltningen uppgår till minst 200 000 kronor per varg. Är detta en rimlig användning av skattemedel?

Om ingen förändring sker kommer följande att hända:
• succesivt utglesad glesbygd
• minskad biologisk mångfald
• försämrad service och livskvalitet i glesbygden
• ingen tillflyktsort för storstadsbor
• risk för skador på tamdjur och i förlängningen på folk. Nyligen blev en kvinna på joggingrunda i Alaska dödad och uppäten av vargar.

”Ta tag i frågan”
Politiker, det är ni som har ansvaret. Vill ni att landsbygden ska överleva? Accepterar ni att våra skattemedel används på detta sätt? Stick inte huvudet i sanden utan kliv ut ur garderoberna, ta tag i frågan, tillsätt en parlamentarisk utredning med uppgift att ta fram en ny rovdjurspolitik med
konsekvensanalys av olika alternativ, vilket ej tidigare skett. Den nuvarande utredaren är belastad genom sitt förflutna i Naturvårdsverket, som inte klarat sin uppgift att verkställa tidigare rovdjurspolitiska beslut.

Nils-Gunnar Nilsson
Falun