Varg och lo utarmar markerna

Den sista tiden, med start ett par veckor före jul, har det varit täta observationer om varg i Västverige. Koncentrationen är strax söder om Borås och mellan Borås och Göteborg.
Det verkar som om det är tre vargar som strövar omkring.

En i trakten Härryda-Lerum-Bollebygd (väster om Borås), en mellan Kinnarumma och Fritsla (söder om Borås) och en söder om Svenljunga (sydost om Borås mot Hallandsgränsen).

Man kan tycka att det är lite konstigt att det inte varit några observationer när det gäller vargarnas väg till dessa områden, när nu folk har observerat dem så pass frekvent den sista tiden.

Vargen som befinner sig i Härrydaområdet har attackerat en jakthund med den klarade sig lyckligtvis.

Vargen söder om Svenljunga observerades nyligen av en stövarjägare då vargen stod och spanade på honom och hans hund. Självklart blev det ingen jakt den dagen.

Det hävdas från vissa håll att jakthundarna söker upp vargen och den medföljande konfrontationen gör att vargen ser hunden som en konkurrent och dödar hunden.

Söker skydd hos föraren

De flesta som har gått med en hund i ett område där vargen nyligen passerat har dock märkt ett mycket oroligt beteende hos hunden och att den ryggar tillbaka för att söka skydd hos sin förare.

Det är en speciell tajming för vargarnas ankomst eftersom det har varit en tillbakahållen älgjakt i området de senaste åren just för att bygga upp en kraftig älgstam igen.

Detta i kombination med det faktum att Borås djurpark ligger i närheten har gjort att många olika konspirationsteorier om utplantering börjar blossa upp. Jag vill inte kommentera detta utan att ha några belägg utan bara belysa det faktum att det är lätt att sådana rykten sprids under dessa omständigheter.

Lodjuren tar rådjuren

Lodjuren har redan i stora delar av dessa områden decimerat rådjursstammen kraftigt. Nu kan man förmoda att älgstammen går ett liknande öde tillmötes.

Som jägare vill man kunna nyttja lite av det överskott naturen tillhandahåller och vårda de djur man har inom sitt område. Det finns även en vilja att via samarbeten inom större områden göra stammarna livskraftiga för att bibehålla mångfalden i faunan.

Det finns de som frågar ”varför måste vi jaga”? Naturligtvis går det inte att sticka under stol med att man emellanåt vill ha möjligheten att kunna avnjuta en god älg- eller rådjursstek.

Om man vill dra paralleller till andra sociala aktiviteter kan man lika gärna fråga: ”Varför anlägga golfbanor på fin jordbruksmark? Man kan väl spela golf på dator eller playstation? Då finns odlingslandskapet kvar och affärerna får ännu mera mat att sälja.”

Jakt är så mycket mer

Jakt är så mycket mer än att skjuta djur. Jag har redan nämnt att jägare vill vårda djurstammarna och sträva efter en så stor mångfald som möjligt. Man bör även flika in den sociala biten, man ges möjlighet att komma ut i frisk luft och fin natur och möta trevliga kamrater.

Att hävda att vargen bidrar till mångfald kan initialt stämma, men i längden bidrar vargen till att utarma våra marker.

Att säga att vargturismen kommer att bidra med stora intäkter torde även det vara att bita sig i svansen, eftersom vargen normalt är ett mycket skyggt djur och det är inte lätt att få syn på den.

Vargsafari kan leda till oskygga vargar

De vargar som kan synas under en vargsafari kan vara de individer som inte uppvisar någon rädsla för människan. Ju mer de tillvänjs med att ha människor i närheten, desto oskyggare blir de i sitt uppträdande.

Tyvärr kan detta leda till oönskade situationer och ytterligare konflikter mellan människa och varg.

Att det etableras så pass många rovdjur den sista tiden leder tyvärr till en utarmning av viltstammarna oavsett om man jagar eller inte.

Till slut finns det ingen föda kvar för rovdjuren, vilket medför att vissa av dessa går en svältdöd tillmötes. Vissa kan ändra sitt födosök till att specialisera sig på exempelvis tamdjur och kan i desperation även göra utfall mot människor. Se till exempel studenten Kenton Carnegie som den 8/11 2005 blev dödad av en flock vargar i Kanada.

Ser människor som bytesdjur

Detta var vargar som var vana vid människor och hade därför ingen naturlig försvarsinstinkt mot människan utan kunde betrakta människan som ett bytesdjur.

De andra lämnar området för att söka sig nya jaktmarker och kvar finns tomma skogar.

Jag hoppas bara att man ser till att följa upp dessa nyetableringar och gör noggranna inventeringar. Det gäller att ta hänsyn till inte bara livskraftiga rovdjursstammar utan även en livskraftig och varierad fauna i övrigt, så att man kan sätta in åtgärder innan det är för sent. Det är lätt att måla upp skräckscenarion, men man måste även ta dem i beaktande inför kommande viltförvaltning.

Man måste även öka förståelsen för de människor som lever på landsbygden, att de är ängsliga för vad som kan hända med deras husdjur och framför allt barn. Etableringar av rovdjur påverkar direkt levnadsvillkoren för de som bor där, det kan man inte blunda för.

Sven Carlsson, Jägarnas Riksförbunds avdelning i Mark-Svenljunga