Vargen, symbol för frihet eller förtryck?

Svenska Rovdjursföreningen ger prov på nya propagandavillfarelser. Ordföranden går ut med en ledare under rubriken: ”Mänsklig verksamhet måste respektera naturens villkor”.
Det har egentligen inte människan gjort sedan vi lämnade jakt- och samlarstadiet.

Menar Mats Hansson att vi ska gå tillbaka dit? Däremot har vi genom ett skickligt utnyttjande av naturen erhållit vårt nuvarande välstånd.

Naturen ger oss idag mat, råvaror för industrin och har samtidigt varit en källa för vederkvickelse för dagens jäktade människa. Utöver vilt, bär och svamp som skördas direkt har stora arealer tagits i anspråk för odling och djurhållning.

Vår viltstam har varit världens finaste och våra odlings- och djurhållningsmetoder är bland de mest miljömedvetna och djurvänliga i världen.

Biologisk mångfald

En oöverträffad biologisk mångfald blev samtidigt resultatet och användandet av naturen har blivit mer och mer inriktad mot dem långsiktiga förvaltningen. Jägarorganisationerna har med stöd av politikerna byggt upp detta under lång tid. Frånvaron av stora rovdjur har varit en väsentlig förutsättning. Skogsbolagen har endast med kniven på strupen delvis anpassat sig till miljömässiga krav.

Paragraf 28 utnyttjas till dess yttersta av Svenska Rovdjursföreningen i rent propagandasyfte. Alla som allvarligt har granskat resultatet av de fortlöpande förändringar som skett har kunnat konstatera att inverkan på rovdjursbeståndet är totalt försumbart.

Finsk forskning visar klart att det normala är att vargen aktivt söker upp hunden, vare sig det är i bebyggelse eller gäller hundar som jagar under skall.

Hundarbetet hotas

Vår jakttradition med lös hund, där samspelet jägare-hund har utvecklats under senaste århundradet till ett verkligt lagarbete mellan familjemedlemmar, har gjort jakten mycket mera djurvänlig eftersom eventuellt skadskjutna djur i allmänhet snabbt kan uppspåras och avlivas. Samma gäller för trafikskadat vilt.

Flera av våra unika hundraser kommer att få svårt att överleva. En kraftig nedgång av nyregistrering av jakthundar i varglänen har redan skett. Fler och fler väljer att inte släppa sin hund vilket är detsamma som att hunden blir satt i husarrest och antalet skadade djur som man inte kan göra ett effektivt eftersök på ökar proportionellt.

Vad gäller vissa åklagares inställning att jägaren alltid är skyldig till dess annorlunda har bevisats är den ett hån mot normal västerländsk rättsuppfattning.

Utstuderad propagandalögn

Att påstå att renägare inte vet hur rovdjur påverkar renhållningen är en annan utstuderad propagandalögn.

Fråga en renägare hur mycket arbete som läggs ned på att samla renhjorden efter ett rovdjursangrepp, eller att söka efter rovdjursdödade renar, eller hur mycket renkalvar som förloras under våren till rovdjur, inklusive örn.

Vad gäller vargen är inte det största problemet antalet dödade djur utan merarbetet och minskad kvalitet på rovdjursstressade renar.

En extensiv djurhållning och en ekologisk långsiktig givande jakt kräver en aktiv viltvård, speciellt vad som gäller kontroll av stora rovdjur.

Att låta en fritt växande, okontrollerad rovdjursstam göra slut på decenniers viltvårdsarbete är dagens verkligt kortsiktiga synsätt.

Vem ska sköta viltvården?

I år har vi ett antal områden som ställer in årets älgjakt eller till och med säger upp arrendena. Vem ska sköta den viltvård som garanterar att det finns ett överskott av bytesdjur, så att inte vargen enligt gammalt mönster söker sig mot tamboskap och människor? Kommer Rovdjursföreningen att ta över? Kommer ni att taxera ut pengar från era medlemmar för kostnaderna?

Dagens viltvård sker av jägarorganisationer med stora personliga insatser och med pengar som betalas till viltvårdsfonden vid lösande av det statliga jaktkortet.

Järven är ett annat bra exempel på propagandalögn. Jag säger lögn, för jag tror inte en organisation som säger sig vara specialist på rovdjur inte läser vetenskapliga rapporter i ämnet.

Rapporten ”Action Plan for the conservation of Wolverines (Gulo gulo) in Europé” av Arild Landa, Mats Lindén och Ilpo Kujola visar att sedan fridlysningen fram till våra dagar har järven trängts tillbaka till norr om 60:e breddgraden med undantag för den skandinaviska halvön, där en kraftig återkomst har skett.

Utpekas för illegal vargjakt

Järven är en solitär jagare som i huvudsak lever på tamren och i Norge utegångsfår och som alltså aldrig kan bli speciellt vanlig.

Att sedan upprepa det av en viss vargforskare totalt grundlösa påståendet att några svenska jägare i lönndom skulle klara av det man misslyckats med genom insats av enorma statliga resurser i Ryssland och Alaska har enbart till syfte att misskreditera.

De som misskrediteras är även de organisationer som kan ta åt sig huvuddelen av äran för vår fram till nu unika art- och individrikedomen som funnits i svensk natur.

Tyvärr finns det forskare som genom sina obestyrkta påståenden och nedsättande omdömen om rovdjursdrabbade människor, senast i Voxnabruk, gjort sig hjärtligt avskydd i rovdjurslänen.

Det är dags för Rovdjursföreningen och Naturvårdsverket att inse att ska vi kunna hysa stora rovdjur i ett landskap utan stora vildmarker måste det göras på de boendes villkor och inte genom svepande dekret från rovdjursfanatiker.

Här föds fler vargvalpar än människor

Annars blir vargen inte den frihetens symbol som vissa vill göra den till utan en symbol för centrala myndigheters förtryck. Ett förtryck som leder till försämrad levnadskvalité och snabbare avfolkning.

I norra Värmland har under våren fötts åtta-tio gånger så många vargvalpar som människobarn.

De har bara fötts tre barn i området.

Vilken art är mest utrotningshotad?