Vargjakten löser inga problem

Det var nog aldrig meningen att lösa landsbygdens problem, konstaterar Svenljungagruppen i en debattartikel om vargfrågan. En jaktkvot på 30 vargar tillåter vargstammen att fortsätta växa.
”Även om våra folkvalda politiker haft ambitioner att begränsa vargstammen kommer dessa ambitioner aldrig att kunna verkställas så länge frågan överlämnas till tjänstemännen på Naturvårdsverket”, skriver gruppen.

För ett år sedan så stod vår miljöminister Lena Ek och sa att alliansregeringen skulle försöka begränsa vargstammen till 180 individer för att minska skadorna för landsbygdsbefolkningen.

Nu i efterhand så kan vi konstatera att det var en dimridå för att lugna den då mycket hårda opinionen mot en obegränsad vargstam.  

Förra veckan klubbades rovdjurspropositionen igenom där regeringen hade angett referensvärde för varg skulle ligga inom ett spann på 170-270 vargar.

Lena Ek hade ju lovat ett tak om 180 vargar och det försökte man ju leva upp till. Sedan hade man socialdemokraterna som sagt att de kunde tänka sig ett referensvärde om 200 vargar. Dessutom gick en stor del av våra vargforskare under sommaren ut med att referensvärdet kunde sättas till 270 vargar.

Överlåtits till tjänstemännen på verket
I stället för att fatta ett beslut i ärendet så överlät man detta det Naturvårdsverkets tjänstemän. Dessa tjänstemän hade tidigare hävdat att referensvärdet skulle sättas till minst 350 vargar. Givetvis visste man att de skulle välja högsta möjliga värde. Dessutom överlät man till tjänstemännen att avgöra om vi skall begränsa vargstammen eller låta den fortsätta växa. Nu har tjänstemännen på Naturvårdsverket kommit med svaren.  Man sätter golvet till 270 vargar och man tillåter en liten jakt om 30 vargar och man låter därmed vargstammen fortsätta att växa.  

Tillväxten i år har troligtvis varit mellan 60 och 100 vargar. Avskjutningen är inte ens hälften av tillväxten.

Vargstammen ökar efter jakten
Efter jakten kommer stammen att ha ökat med mellan 30-50 vargar. Så vi har fortfarande en obegränsad vargstam.  Den enda som har hänt är att vi bromsat tillväxten något. Men vi kommer troligtvis att ha mellan 380 och 500 vargar efter jakten.  

Det är helt uppenbart att tanken är att ge landsbygdsbefolkningen jakt för att tysta opinionen. Att åtgärda de problem som vi brottas med verkar aldrig ha varit avsikten.  

Samma strategi som med lo och björn
Istället verkar det som att planen är att förvaltningen skall skötas som man gjort med björn och lo, där man tilldelar en liten del av tillväxten i jakt och sedan ökar stammarna för varje år som går.

Moderaternas jaktpolitiska talesman Beng-Anders Johansson menar i en intervju i Jakt & Jägare att detta är ett första försiktigt steg mot att få ner vargstammen. Men om stammen ökar med 30-50 djur efter jakten är det inte en minskning i vår matematiska värd. Det är en ökning med ytterligare cirka tio procent.

Vi menar att det inte kommer att ske någon reducering av vargstammen inom överskådlig tid så länge våra politiker är så fega att de överlåter besluten om hur många vargar vi skall ha till Naturvårdsverket.   

Saboterar med att överklaga
Naturskyddsföreingens ordförande Mikael Karlsson svarade direkt vid beslutet om en jakt på 30 vargar med att man tänker sabotera jakten genom att överklaga beslutet om vargjakten. Därmed är det nu extra viktigt att den myndighet som skall försvara jakten verkligen gör sin juridiska hemläxa. 

Gör allt för att förlora i rätten
Men nu blir det Mikael Karlssons allierade på Naturvårdsverket som skall sitta och försvara en jakt som de själva egentligen inte vill ha. Vi som följt hur de skött de senaste rättegångarna har insett att de gör alla fel de kan för att förlora i rätten.  Om politikerna är så naiva att man inte förstår detta samspel så är det mycket illa.

Även om våra folkvalda politiker haft ambitioner att begränsa vargstammen kommer dessa ambitioner aldrig att kunna verkställas så länge frågan överlämnas till tjänstemännen på Naturvårdsverket.

Därför är det nu hög tid att lyfta ut jaktfrågorna från Naturvårdsverket till en myndighet som står närmare annan förvaltning av våra gröna näringar.

Jakt är en av våra största gröna näringar, men handläggs av en myndighet som inte har någon kompetens när det gäller näringsverksamhet.


Ny myndighet bör ta över

De klarar inte ens av att räkna ut vad olika stora rovdjursstammar kostar landsbygdsbefolkningen. Därför måste jakten in under en myndighet som förstår landbygdens problem och som skapar ekonomiska och miljömässiga förutsättningar för människor att bo på landsbygden.  

 

Svenljungagruppen, Thomas Ekberg, Urban Nilsson, Bengt Håkansson, Leif Andreasson, Mikael Fransson och Kjell Lennartsson